Människan har sedan mycket lång tid använt sig av någon form av kalender, en tideräkning där man delar upp tiden i mätbara enheter i en ordnad följd, en kronologi.
När människan har strukturerat upp sin tillvaro tidsmässigt har hon använt sig av de himlakroppar vi ser bäst från jorden: solen och månen. I de flesta kulturer är enheterna astronomiska: dygn, månad och år.
I en månkalender organiseras året efter dygnet och den synodiska månaden – tiden mellan två identiska månfaser, till exempel från när månen är ny till nästa gång den är ny.
Den islamiska tideräkningen är ett exempel på en månkalender. Det islamiska året består av tolv månader på 29 eller 30 dagar, och eftersom ingen skottmånad används blir året lite kortare än solåret. Det innebär att året förskjuts över årstiderna, och till exempel fastemånaden ramadan infaller vid olika årstider.
I en lunisolarkalender ingår både den synodiska månaden och det tropiska året, årstidsåret, som är knutet till årstiderna. Exempel på lunisolarkalendrar är den babyloniska, den gamla grekiska, den judiska samt den förjulianska romerska.
En lunisolarkalender är dock komplicerad eftersom varken månad eller år består av ett helt antal dygn, och inte heller året består av ett helt antal månader. För att få ordning i sitt rike införde Julius Caesar år 46 f.v.t. en betydligt enklare tideräkning, den julianska kalendern.
Den julianska kalendern var en solkalender som bara byggde på soldygnet och det tropiska året, så månens faser hade ingen betydelse för kalendern. För att kompensera att året var 365,25 dagar fick tre år i följd 365 dagar och vart fjärde år blev det ett skottår på 366 dagar.
För att justera ytterligare för förskjutningar mellan kalenderårets längd och det tropiska året infördes den gregorianska kalendern där skottdagen utgår varje sekelårtal som inte är jämnt delbart med 400. Den gregorianska kalendern antogs av påven Gregorius XIII 1582, men det tog olika lång tid innan den infördes i olika länder.
Särskilt protestantiska länder dröjde, så Sverige bytte inte över till den så kallade nya stilen förrän 1753 då vi uteslöt de sista 11 dagarna i februari. Det flyttade bland annat fram lucianatten som tidigare låg på vintersolståndet och fortfarande har rykte om sig som årets längsta natt.
Ryssland bytte först 1918 vilket innebär att Oktoberrevolutionen 1917 enligt västeuropeisk tideräkning ägde rum i november. Vissa ortodoxa kyrkor, bland annat den ryska, håller fortfarande kvar vid den julianska kalendern.
Det var romarna som började göra almanackor – en förteckning över kalendern med information om vad som ska göras en viss tid. Med tiden har kalender inte bara blivit synonymt med tideräkning utan även med almanacka.
Men den moderna användningen av kalendern tänkte jag berätta om i nästa inlägg som kommer om fyra veckor – veckan är ytterligare en kalenderenhet, men den har ingen naturlig period utan består av ett visst antal dygn.
Bok om årstidshändelser
- Årets ord – om årstidshändelser och kalenderdagar – en bok som samlar alla mina blogginlägg om årets ord till och med hösten 2024.
Fler inlägg om årets ord
- Kalender eller almanacka? – inlägg från 25 februari 2023.
- Klocka eller ur? – inlägg från 14 juni 2023.
- Månadernas namn kommer från romarna – inlägg från 6 september 2023.
- Olika sorters år – inlägg från 27 december 2023.
- Skottdagen skjuts in vid skottår – inlägg från 6 mars 2024.
- Nyår förr och nu – inlägg från 23 december 2020.
- Vad betyder f.v.t.? – inlägg från 19 februari 2014.
- Vändpunkten vårdagjämning – inlägg från 20 mars 2019.
- Sommarsolståndet – den längsta dagen – inlägg från 12 juni 2019.
- Höstdagjämningen i skördetid – inlägg från 4 september 2019.
- Vintersolståndet mitt i vintern – inlägg från 25 december 2019.
- Alla inlägg om tideräkning.
- Alla inlägg om årets ord.
Mer läsning om kalender i betydelsen tideräkning
- Nationalencyklopedin, NE, har en artikel om kalender och en om tideräkning med länkar till artiklar om till exempel de olika kalendrarna.
- Även Wikipedia skriver om kalendern.
0 kommentarer