Soluret i Solurs­parken, Vällingby, av Sven Holm­ström är ett ekva­toriellt solur. Det är anpassat till Stock­holms latitud så det visar rätt sol­tid, men stämmer mindre väl överens med vanliga klockor – särskilt när det är sommar­tid (mobilen tyckte att jag tog bilden 9:37).

Vi har mätt tiden i tusen­tals år, och till vår hjälp har vi haft olika typer av tidmätare. Men är det med klocka eller ur vi mäter timmarnas gång?

Med kalendrar och tide­räkningar har vi hållit koll på årets gång, men vi har lika länge mätt även de kortare tids­intervallen som delar upp dygnet.

De första tid­mätarna var skugg­kastarna, benämnda som sol­visare i Andra Kunga­boken i Gamla testa­mentet, Bibeln. Man ut­nyttjade helt enkelt sol­ljuset och avläste tiden genom att se var skuggan låg.

Har skuggkastaren en av­läsbar skala kallas den för solur, och det är en tid­mätare som fort­farande fyller sin plats i träd­gårdar och parker – men då kanske mest som dekoration.

I Egypten finns det solur från cirka 3500 f.v.t. och det finns också mega­litiska sten­sätt­ningar i olika delar av världen, till exempel Stone­henge i England, som kan ha använts som solur.

Nackdelen med solur är att de bara går att använda när solen skiner, så om natten och vid molnigt väder får man gissa sig till tiden. Så under årtusen­denas gång har det ut­vecklats andra ur.

Egyptierna använde till exempel vatten­ur från cirka 1500 f.v.t. Under medel­tiden (1300-talet) och fram till 1800-talet var timglas en vanlig tid­mätare, alltså en be­hållare med smal midja där fin sand lång­samt rinner genom.

Timglas användes bland annat på fartyg, där de vändes ungefär en gång i halv­timmen. Det gav upp­hov till tids­enheten glas, en halv­timme, som användes ombord på handels­fartyg till cirka 1960.

Timglas har även använts bland annat för att mäta längden på kristna predik­ningar och som sym­boler för tidens gång eller för döden. Och de används än idag när vi inte behöver mäta så exakt, till exempel i sällskaps­spel. Eller som symbol som visar oss att data­programmet jobbar.

Från 1200-talet började mekaniska klockor till­verkas, då endast med tim­visare. Minut­visaren och sekund­visaren kom under 1600-talet.

Klockor i olika format har funnits i hem, till exempel stående på golvet som mora­klockor eller som vägg­klockor. Klockan man bar med sig var länge ett fick­ur, men under första världs­kriget slog armbands­uret igenom.

Idag finns det alla möjliga sorters klockor i alla pris­klasser. Många använder sin mobil som klocka istället för att ha ett armbands­ur, medan de som bär armbands­ur istället mäter betyd­ligt mer än tid, till exempel sin träning.

Men klocka eller ur, betyder det samma sak? Nja, klocka kan vara ett klingande metall­föremål med en kläpp, som kyrkklockor, och dem kan vi inte benämna som ur. Men talar vi om tid­mätare är orden syno­nyma.

Det är med klocka vi anger klock­slaget: klockan är nio. Och vi ställer fram klockan, säger att klockan går fel eller sätter klockan på ring­ning. Klockan åter­finns också i en mängd tale­sätt: det ringer ingen klocka, en kamp mot klockan, klockan är bara barnet.

Ur förekommer främst i samman­sätt­ningar som handlar om själva red­skapet: ur­verk, armbands­ur, gök­ur, atom­ur. Eller den som hanterar ur­verken: urmakare.

Fler inlägg om tidmätning

• Kalender för vår tideräkning – inlägg från 28 december 2022.
• Kalender eller almanacka? – inlägg från 25 februari 2023.
• Månadernas namn kommer från romarna – inlägg från 6 september 2023.
• Olika sorters år – inlägg från 27 december 2023.
• Skottdagen skjuts in vid skottår – inlägg från 6 mars 2024.
• Vad betyder f.v.t.? – inlägg från 19 februari 2014.
• Sommarsolståndet – den längsta dagen – inlägg från 12 juni 2019.
• Alla inlägg om tideräkning.
• Alla inlägg om årets ord.

Mer om klocka eller ur

• Nationalencyklopedins artikel om ur.
• Nationalencyklopedin om timglas samt tidsenheten glas.
• Wikipedia berättar om tidmätningens historia.
• Tekniska museet berättar om klockan.
• Svensk ordbok om klocka eller ur

Soluret i Solursparken, Vällingby

• Soluret som fick ingenjörerna att rodna – artikel från 2009 i Aktuell Hållbarhet där konst­nären själv berättar den intressanta historien om hur det här konst­verket skapades. Parken som sol­uret ligger i hette från början Helikopter­fältet, men sol­uret har satt sin prägel på sina omgiv­ningar och ligger i Solurs­parken som ansluter till Vällingby centrum via Solurs­gången, och i parkens kant ligger även Solurs­garaget och Solursgränd.