Vid höstdagjämningen vänder året åter in i den mörka perioden när nätterna blir längre än dagarna. Det är en tid som firats i många kulturer då man ofta uppmärksammat årets skörd.
Ett halvår efter vårdagjämningen tar den ljusa tiden slut när dagarna blir kortare och mörkret blir alltmer dominerande. Höstdagjämningen infaller vid lite olika datum, men i Sverige brukar det vara 22 eller 23 september. Precis som vid vårdagjämningen står solen helt lodrätt mot ekvatorn vid den här tiden, vilket gör att dag och natt blir lika långa även för oss som bor långt norrut.
Meteorologiskt brukar hösten vid den här tiden ha kommit till Norrland, stora delar av Svealand och det inre av Småland, men på västkusten och i sydvästra Skåne blir det oftast inte höst förrän i mitten av oktober.
I det svenska bondesamhället firade man inte just höstdagjämningen, kanske för att man blev färdig med skörden vid olika tidpunkter beroende på var i landet man bodde. Istället blev flera andra kalenderdagar höstmarkörer som exempelvis Bartolomeus (24 augusti), Matteus (21 september) och Mikael (29 september) – Mickelsmäss var en av de viktigaste festerna i bondesamhället.
Men det var en tid då man firade skördetidens slut och gick in i höstbruket, och även slakt är förknippat med höstens bemärkelsedagar. Också i andra kulturer är det här en tid då man firar skörden, till exempel den persiska och kurdiska skördefesten Mehregan som infaller vid höstdagjämningen.
I Kina och Japan firas också tiden runt höstdagjämningen, och i det antika Grekland firade man höstens inträde. Kelterna hade två skördefester, Lughnasa i början av augusti och Samhain vid allhelgonahelgen.
I nyhednisk tro firas också höstdagjämningen med fokus på skörden och som en förberedelse för den mörka årstiden. Asatroende firar till exempel höstblot, och i den nyhedniska religionen wicca firar man Mabon. Mabon är namnet på en walesisk gud vars koppling till hösten är oklar (och alla wiccaner verkar inte vara eniga om att högtiden ska kallas detta).
Som jag redan skrivit om i inlägget om vårdagjämningen är ordet dagjämning troligen en sammandragning av dag- och nattjämning, det vill säga att dag och natt är jämnlånga. Dock stämmer detta inte riktigt, eftersom vi räknar solens upp- och nedgång efter när dess övre rand är över horisonten samt att solen får en skenbart högre höjd när jordens atmosfär bryter solstrålningen.
Det innebär att dag och natt är lika långa först några dagar efter höstdagjämningen (och några dagar före vårdagjämningen). Men riktigt så noga behöver man inte vara, och höstdagjämningen är otvivelaktigt en av årets klassiska vändpunkter. På engelska använder man den latinska benämningen equinox om dagjämningarna, men vid sidan av autumnal equinox är det vanligare att säga just autumnal point.
Höstens vändpunkt.
Fler inlägg om årstidshändelser
- Vad är höst? – inlägg från 7 oktober 2022.
- Höstlöv symboliserar hösten – inlägg från 6 oktober 2021.
- När är det brittsommar? – 26 september 2018.
- Höstdagjämningen i skördetid – inlägg från 4 september 2019.
- Svamp i olika former – inlägg från 28 oktober 2020.
- Allhelgona och halloween – inlägg från 30 oktober 2013.
- Sommarsolståndet – den längsta dagen – inlägg från 12 juni 2019.
- Vändpunkten vårdagjämning – inlägg från 20 mars 2019.
- Vintersolståndet mitt i vintern – inlägg från 25 december 2019.
- Olika sorters år – inlägg från 27 december 2023.
- Fler inlägg om dagar förknippade med händelser i almanackan.
Mer att läsa om höstdagjämningen
- Vårdagjämning och höstdagjämning – SMHI om dessa årets vändpunkter.
- Höstdagjämningen – Institutet för språk och folkminnen berättar om höstdagjämningen och Mehregan.
- Visste du det här om höstdagjämningen? – artikel i Sydsvenskan.
- Årets högtider – Samfundet Forn Sed berättar om asatrons högtider.
- Högtider – Nordiska Asa-samfundet berättar om asatrons högtider.
- Höstdagjämning eller Mabon? – artikel på sajten Wicca.se om den wiccanska högtiden vid höstdagjämningen.
0 kommentarer
Trackbacks/Pingbacks