Nu när få skickar fysiska julkort är det nog ännu mer sällsynt med särskilda nyårskort – dessa är inköpta i en antikaffär, oklart hur gamla de är. (Konstnär okänd)
Den sista december vakar vi in det nya året, formulerar löften inför det kommande och spår vår framtid. Men det är inte för alla som året börjar 1 januari – och i Sverige låg nyåret en vecka tidigare fram till 1500-talet.
Att nyår ska firas i skiftet mellan december och januari är inget som står skrivet i stjärnorna – romarna ansåg att det nya året började 1 mars, men Julius Caesar införde av administrativa skäl den julianska kalendern år 45 f.Kr. vilket flyttade nyåret till 1 januari.
I Europa firade man dock nytt år vid olika tidpunkter under medeltiden innan man till sist enade sig om 1 januari. I Sverige började året den 25 december fram till 1500-talet, på vissa platser fram till 1700-talet.
Men följer man den gregorianska kalendern börjar året numera 1 januari. I andra kulturer följer man andra kalendrar och firar vid andra tidpunkter – i dagens Sverige firar till exempel många det persiska nyåret Nouruz och det kurdiska nyåret Newros vid vårdagjämningen eller det muslimska nyåret Al Hidjra.
Att fira det nya året har långa traditioner i många kulturer. I Sverige firade vikingarna midvinterblot – vid vilket datum det skedde är oklart, men idag har det utvecklats både till julfirandet och nyårsfirandet.
Den typ av nyårsfirande vi ägnar oss åt idag är en anglosaxisk tradition som kom ganska sent till Sverige, på 1800-talet. Innan dess ägnade vi oss åt magi och spådomar – som vid så många andra högtider i bondesamhället.
Spådomarna lever kvar, bland annat i den ursprungligen tyska seden att spå i blystöpning. Även kaffesump och tenn har använts för spådomar. Magin lever också kvar i nyårslöftena som brukar anses mer bindande än löften som avges andra tider under året.
Firandet idag handlar mycket om lyx och fest – och dunder och brak. Tolvslaget firas in med den traditionsenliga uppläsningen av Tennysons dikt Nyårsklockan på Skansen, direktsänt i tv, och följs av mängder av fyrverkerier. Nyårsringningen spreds via radion på 1920-talet, men Skansens grundare Artur Hazelius tog initiativ till nyårsringning på Skansen redan 1893.
Det kanske inte är så vanligt längre med Sylvesterbaler på nyårsafton, men benämningen kommer sig av att Sylvester har namnsdag på nyårsafton. Namnet kommer från påven Silvester I som inte hade mer med nyår att göra än att det var hans dödsdag.
Sylvesterfirandet verkar ha kommit från de tysktalande delarna av Europa – fortfarande kallas nyårsafton ofta Silvester på tyska, i Wien kan man gå på Sylvesterbaler och även nederländarna har Sylvesterpartyn.
I Sverige verkar Sylvesterbalerna dock ha varit en tradition som höll i sig främst från 1900 till 1970-talet. Nutida svenska seder inbegriper tv-program som Grevinnan och betjänten på nyårsafton och Ivanhoe på nyårsdagen – då man kanske äter pizza som brukar säljas i stora mängder på nyårsdagen.
Men vill du fira mer traditionellt kan du niga för nymånens skära på nyårsafton. Och i bondesamhället var nyårsdagen avgörande för hur resten av året skulle bli så då skulle man undvika tråkiga sysslor – men man skulle gå upp tidigt för att inte riskera att hemfalla åt lättja resten av året.
Läs mer om högtidsdagar
- Lucia i mörker och ljus – inlägg från 9 december 2015.
- Vintersolståndet mitt i vintern – inlägg från 25 december 2019.
- Jul – ett ord med långa traditioner – inlägg från 20 december 2017.
- Jultomten, gårdstomten och tomtenissarna – inlägg från 19 december 2018.
- Alla inlägg om dagar förknippade med högtider.
Läs mer om nyår
- Nyårsafton – Nordiska museet berättar om svenskt nyårsfirande.
- Nyårsfirande förr i tiden – Hällekiskuriren berättar om hur man firat nyår.
- Nyår – Wikipedias artikel om högtiden.
- Därför firar vi nyår – Aftonbladet intervjuar etnologen Jonas Engman från Nordiska museet.
- Sylvester – en skogsman med fest och flärd och Nyårsdagen – Institutet för språk och folkminnen berättar om nyårstraditioner.
0 kommentarer
Trackbacks/Pingbacks