Julius Caesar skapade ordning i romarnas kalen­der, och fick som tack månaden juli upp­kallad efter sig. (Foto: Adobe Stock, alma­nackan.se, Wiki­media Commons.)

Namnen på årets månader här­stammar från Romar­riket – vilket inte är så konstigt eftersom vår kalen­der har sin grund i romarnas kalendrar.

I svenska och många andra indo­europeiska språk används former av Romar­rikets latinska namn på månad­erna, medan flera slaviska språk och finskan använder andra namn.

Men det kanske inte är så konstigt att så många språk använder romarnas benäm­ning­arna eftersom den grego­rianska kalendern som vi följer idag är en vidare­utveck­ling av den julianska kalendern som Julius Caesar införde (och som vi använde i Sverige till 1735).

Desto konstigare är det att de fyra sista månadernas namn betyder den sjunde, den åttonde, den nionde respektive den tionde.

Det är dock ingen svår nöt att knäcka. Romar­rikets år började länge 1 mars – och den första månaden döptes efter krigs­guden Mars efter­som man började planera årets fält­tåg då. När riket blev allt större behövdes det mer tid, så 153 f.v.t. blev 1 januari starten för plane­ringen och det nya året.

Ursprungen till april och maj är om­diskuterade, men april kommer troligen från latinska aprilis, en av­led­ning av aperire som betyder öppna. Medan maj antas syfta på antingen den romerska guden Jupiter Maius eller den romerska gudinnan Maia.

Juni är upp­kallad efter gud­innan Juno, och månaderna efter det benämndes ursprung­ligen enbart med räkne­orden: quintilis, sextilis, september, october, november, december.

År 44 f.v.t. döptes quintilis om till juli för att hedra Julius Caesar som två år tidigare hade ordnat upp den romerska tide­räkningen och infört den julianska kalendern, då månaderna fick om­växlande 31 och 30 dagar, februari undantaget.

När sextilis till kejsar Augustus ära döptes om till augusti blev det åter lite mer ologiskt – för att hans månad skulle bli lika lång som Julius Caesars bytte månaderna från augusti antal dagar.

De fyra följande månaderna fort­satte att benämnas med räkne­orden, även sedan årets start flyttats.

Från början hade tiden mellan december och mars inget namn, men någon gång på 700-talet f.v.t. lades januari och februari till. Januari är döpt efter Janus, guden med två ansikten.

Februari som ju länge var årets sista månad enligt den romerska tide­räkningen behövde gå jämnt upp med årets slut, och därför har den fort­farande färre dagar och in­begriper skott­dagen. Namnet här­stammar från en renings­fest inför års­slutet som kallades för februa.

Vi må använda de latinska benäm­ningarna på månad­erna, men vi har för­svenskat stav­ningen. Och vi skriver dem enligt svenskt skrift­språklig standard med gemen begynnelse­bokstav, till skillnad från flera andra språk som har in­ledande versal.

Bok om årstidshändelser

• Årets ord – om årstidshändelser och kalenderdagar – en bok som samlar alla mina blogginlägg om årets ord till och med hösten 2024.

Fler inlägg om årets ord

• Kalender för vår tideräkning – inlägg från 28 december 2022.
• Kalender eller almanacka? – inlägg från 25 februari 2023.
• Olika sorters år – inlägg från 27 december 2023.
• Skottdagen skjuts in vid skottår – inlägg från 6 mars 2024.
• Klocka eller ur? – inlägg från 14 juni 2023.
• Vad betyder f.v.t.? – inlägg från 19 februari 2014.
• Alla inlägg om tideräkning.
• Alla inlägg om årets ord.

Mer om månadernas namn

• Nationalencyklopedins artikel om månad.
• Wikipedias artikel om månad.
• Våra månaders namn kommer från Rom – SO-rummet berättar om månadernas namn.
• Två artiklar från sajten Svenska högtider:
  • Varför är januari årets första månad?
  • Varför heter februari månad ”februari”?