När Christopher Columbus sägs ha upptäckt Amerika hade det bott människor där i tiotusentals år – och vikingar ledda av Leif Eriksson hade en bosättning i Newfoundland 500 år tidigare. (Målning av Frederick Kemmelmeyer, foto: National Gallery of Art)
Var vaksam när du skriver så att du inte förmedlar gamla förlegade perspektiv vidare – det gäller i synnerhet när du granskar och bearbetar andras texter.
Jobbar du med texter skrivna av andra, till exempel översatta texter, kan du behöva tänka lite extra på vilket synsätt du väljer, så att texten blir begriplig för dem som ska läsa den och inte innehåller föråldrade benämningar vi har slutat använda i svenska.
Själv har jag i rätt många år korrekturläst facktidningar om historia översatta från engelska, och då stöter jag påfallande ofta på eurocentriska uttryck som Fjärran östern, Orienten, Gamla och Nya världen.
Så här brukar vi inte uttrycka oss längre på svenska, och det är oftast bäst att byta ut dem eller skriva om, om det inte är uppenbart att det är dåtidens perspektiv som uttrycks.
Det är knappast lämpligt heller att påstå att européer upptäckte världsdelar där det redan bodde människor sedan tiotusentals år, som jag då och då rättar i tidningar jag korrläser.
Däremot behöver jag sällan ändra benämningar på afroamerikaner och amerikansk urbefolkning, för det är direkta översättningar av vad man länge har sagt på engelska.
Men ibland blir det klurigare. Som om det är gångbart med referenser till Alice i Underlandet, en historia de flesta svenskar inte har så mycket relation till. Jag tror att brittiska läsare å andra sidan kan ha svårt med hänvisningar till Barnen i Bullerbyn.
Det blir också krångligt när tidsperioder benämns som viktorianska eller edwardianska när det inte alls handlar om Storbritannien eller ens något land som koloniserats av britter, särskilt som de epokerna inte går att översätta direkt till århundraden.
Här börjar det handla mer om innehåll än bara enstaka ord, och det kan vara svårt nog att ändra i en korrekturläsning. Riktigt svårt är det när själva valet av innehåll har ett skevt perspektiv.
Brittiska historieintresserade läsare hyser uppenbarligen ett närmast besatt intresse av Henrik VIII, krutkonspirationen och Stonehenge, med tanke på hur många gånger jag har läst om detta.
Medan läsare i andra europeiska länder kanske tycker att det vore spännande att någon gång få läsa om Erik XIV, stormningen av Bastiljen eller Newgrange.
Det kan också bli riktigt konstigt för svenska läsare, som när en tidning om världens värsta katastrofer inte ens nämnde Estoniakatastrofen, en av de värsta fartygskatastroferna i modern tid med 852 förolyckade. Däremot olyckan med den brittiska färjan Herald Free of Enterprise med 193 döda.
Det här visar på att du kanske inte alltid kan översätta ett textmaterial rakt av. Du kan behöva bearbeta det också.
Mer från mig om att välja perspektiv när du skriver
Evas språkblogg
- Inkluderande språk som blir exkluderande – inlägg från 24 oktober 2018.
- Att skriva inkluderande – inlägg från 8 oktober 2014.
- Att anpassa sig till mottagaren – inlägg från 17 januari 2018.
- Sänk kognitiva trösklar – inlägg från 17 december 2014.
Skrivbrevet från Evas skrivskola
- Vems perspektiv beskriver du? nr 2/2012.
- Inkludera dina läsare, nr 3/2016.
Om du är nyfiken på Newgrange så tog jag upp denna mäktiga megalitiska gånggrift när jag bloggade om vintersolståndet, och i det inlägget finns det intressanta länkar om du vill veta mer:
- Vintersolståndet mitt i vintern – inlägg från 25 december 2019.
0 kommentarer