Det finns ingen tydlig enighet om vilken ändelse som betecknar kvinnligt, manligt eller könsneutralt.
Skriver du Bästa kund eller Bäste kund när du inleder ett mejl till dina kunder? Vilken form ska du välja om du vill skriva könsneutralt? Ja, känner du dig brydd är du inte ensam.
På årets Språkforum, Språktidningens årliga evenemang, talade Maria Bylin från Språkrådet om en undersökning hon har gjort av adjektivisk a- och e-böjning, något som brukar kallas sexusböjning.
Kanske visar det bara att jag är språknörd när jag kände att detta var så intressant att jag måste dyka på Maria Bylin i pausen för lite ytterligare diskussion, men det här är också ett av mina större problem när jag korrekturläser. Jag vet vad jag vill skriva när jag skriver egna texter, men när jag rättar någon annans text får jag inte peta för mycket i skribentens eget språk.
För egen del följer jag regeln jag någon gång lärt mig att e-form är vikt åt individer av manligt kön – den långe mannen – medan a-form används vid kvinnligt kön eller när könet är okänt – den långa kvinnan, den långa personen. Vanligt idag är också att använda a-formen genomgående, till exempel i myndighetstexter, och det är dit jag strävar.
Men bland annat Maria Bylins undersökning visar att formerna inte används så här konsekvent. Tidigare trodde man att variationerna var regionalt betingade, men Maria Bylin har visat att variationerna är spridda över landet. Inte verkar det ha funnits tydliga mönster tidigare heller. Tegnér beskriver variationen mellan -a och -e 1862, och samma variation beskrivs i en undersökning av Teleman på 1960-talet.
Många upplever idag de könsspecifika ändelserna som otidsenliga, men vill man skriva könsneutralt är problemet att ingen av formerna är entydigt könsneutral. Alla tycker till exempel inte att a-formen kan användas om män och en del anser att e-formen är den könsneutrala.
Det finns också en normkritisk utmaning i att använda -a genomgående om man samtidigt anser att man bör benämna folk som de vill bli benämnda – en man kanske inte vill benämnas som den långa mannen.
Språkrådets rekommendation är försiktigt oklar om vilken form man ska använda, men pekar på att a-formen är den som uppfattas som könsneutral av de flesta och att e-formen inte bör användas om kvinnor. Och inte oväntat är det här en av de vanligaste frågorna till Språkrådet, med koppling till att man vill skriva könsneutralt.
– Men det är svårt att förklara för folk, de lägger på innan man är färdig! sa Maria Bylin på Språkforum.
Läs fler rapporter från språkkonferenser
Mer läsning om sexusböjningen
- Språkrådets nuvarande rekommendation om den adjektiviska a- eller e-böjningen.
- Den bästa eller bäste statsministern? – en inspelning av Maria Bylins föredrag på Språkforum.
- Maria Bylins publikationer – lista på Språkrådets sajt över de publikationer Maria Bylin har skrivit, där det bland annat finns några om sexusböjningen.
Jag är fyrtiotalist och fick lära mig i skolan att böjningen e-
ä maskilinum å a- femininum , solklart för mig !
Det fick även jag som är 60-talist, men som Maria Bylins undersökning – och tidigare studier – visar är bruket tyvärr inte entydigt och har inte varit det heller. Personligen tycker jag att vi borde skippa e-formen helt, men eftersom jag korrekturläser andras texter behöver jag ta hänsyn till vad de skribenterna tycker.