Sommar, sommar, sommar …

sommar

Sol och bad hör till det vi svenskar ofta för­knippar med sommar.

Sommar är den års­tid många tycker allra mest om – men när är det egent­ligen sommar? Ja, det beror på vilket halv­klot du befinner dig på och vilken sorts defini­tion du använder.

Sommaren är en av våra fyra års­tider, och den ligger mellan vår och höst. Men det finns ingen klar defini­tion för den. Går vi efter kalen­dern är sommar­månaderna juni, juli och augusti på norra halv­klotet och december, januari och februari på det södra.

Men meteorologiskt definieras sommaren av SMHI som den tid när dygns­medel­temperaturen har varit över 10 °C i minst fem dygn. Har det varit det räknas den kommande tiden som sommar även om det blir kallare igen.

Eftersom vårt land är avlångt kommer den meteoro­logiska sommaren vid olika tid­punkter: till Malmö vid 8 maj, Stock­holm 13 maj, Öster­sund 29 maj och Kiruna 18 juni. På hög­fjället (cirka 1 000 meter över havet) blir det sällan sommar enligt den här definitionen.

Den astronomiska sommaren inleds med sommar­solståndet, 21 juni på norra halv­klotet, när dagarna är som kortast och avslutas vid höst­dagjämningen när dag och natt är lika långa, vilket är vid 23 september hos oss, en tid då de flesta av oss nog tycker att det är höst.

Ytterligare en aspekt på vad som fak­tiskt är sommar är att vi ibland talar om sommar­halvåret respektive vinter­halvåret – och då räknar vi mellan vår­dagjämning och höst­dagjämning vilket in­begriper delar av vår och höst i halvåren.

Ännu svårare att definiera är över­gången mellan års­tiderna – för­sommar, sen­sommar. Det finns en definition för hög­sommar: högsta tempera­turen på dygnet i fråga är 25 °C fem dagar i sträck.

Våra normerande ord­böcker SAOL (Svenska Akade­miens ord­bok) respek­tive SO (Svensk ord­bok) definierar dock för­sommar som den del av sommaren som är före mid­sommar, hög­sommar som mitten av sommaren och sen­sommar som slutet av sommaren.

Språkligt är sommar ett ord som hängt med oss svensk­talande mycket länge. Det första belägget vi har är från Uplands­lagen från förra hälften av 1300-talet. Ur­sprunget är ett gemen­samt ger­manskt ord med grund­betydelsen halv­år, och på forn­svenska skrev vi sumar eller somar.

Sommar kan användas med flera olika preposi­tioner som ofta ändrar tids­perspektivet: om sommaren, på sommaren, under sommaren, i sommar, till sommaren, i somras

Ordet ingår också i en stor mängd samman­sättningar. I den historiska ord­boken SAOB (Svenska Akademiens ord­bok) finns en lång lista på vanliga och ovanliga samman­sättningar som sommar­ansikte, sommar­bris, sommar­fluga, sommar­grönska, sommar­hatt, sommar­regn, sommartidtabell.

Däremot inte samman­sättningen sommar­katt som jag minns som ett väl etab­lerat ord när artikeln skrevs 1982, men det finns med i SAOL och SO – något vardag­ligt enligt SO, men belagt sedan sedan 1911.

Fler inlägg om årstidshändelser

Mer att läsa om sommar

Permalänk till denna artikel: https://www.sahlstrom.info/kalenderdagar/sommar-sommar-sommar/

Lämna ett svar

Din e-postadress blir inte offentlig.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.