En tårt­botten som gräddas – eller på kondi­torns branschjargong: ett an­slag som bakas av. (Foto: Adobe Stock)

Att använda branschjargong kan vara inklu­derande och identitets­skapande – men det kan också vara ett av de mest effek­tiva sätten att exklu­dera dina läsare.

När en social grupp använder sär­skilda ord och uttrycks­sätt sins­emellan brukar man tala om grupp­språk. Här ingår olika yrkes­gruppers fack­språk, som också kan kallas bransch­språk eller branschjargong.

Och ibland är det just jar­gong, som att journa­lister använder benäm­ningar som rubbe och mellis, för rubrik respektive mellanrubrik.

Så länge den du kommuni­cerar med ingår i den gemen­skap som använder bransch­jargongen är det oftast inklu­derande och kan kännas identitets­stärkande. När jag gick journalist­utbildning tog jag till exempel snabbt till mig att stycken och tal­streck heter ut­gångar och prat­minus på journalistiska.

Jag insåg också att prat­minus både betecknar själva tecknet – tank­strecket – som mar­kerar att det är en replik, och repliken. Så det blev natur­ligt att säga:

– Hon var svår att inter­vjua, men jag fick några prat­minus som jag kan använda.

I en läro­bok om bakning som jag korrektur­läste för några år sen lärde jag mig att när jag gräddar tårt­bottnar bakar kondi­torn av anslag – och för­fattarna poäng­terade vikten av att eleverna lärde sig konditor­världens gruppspråk.

Men jargongen inom en bransch ger inte bara en känsla av gemen­skap utan fungerar många gånger också som fack­terminologi – journalist­ord som dår­rad och ned­ryckare är till exempel enklare och mer precisa än att säga för­klarande över­rad till huvud­rubriken respek­tive under­rad till huvudrubriken.

Står du utan­för gruppen kan dock branschjargong kännas mycket exklu­derande. Ord som anslag och ut­gång har helt andra betyd­elser i allmän­språket än i de olika bransch­språken. För­utom att du riskerar att läsaren inte be­griper din text kanske hen dess­utom känner sig dum.

När jag redi­gerar texter för tidnings­redaktioner lägger jag in mellisar, gör lite fler nya ut­gångar och tar kanske bort ett dåligt prat­minus. Men vänder jag mig till andra än journa­lister väljer jag att tala om mellan­rubriker, stycken och repliker eller direkta anföringar.

Du kanske vill slänga dig med din branschjargong för att visa att du är in­satt och ingår i gruppen, men vill du att läsaren ska ta till sig ditt bud­skap be­höver du göra samma typ av bedöm­ning som för fack­termer: använd bara branschjargong om du tror att mot­tagaren förstår den.

Och när bransch­jargongen fyller ett syfte, till exempel genom att vara mer precis, kan du använda samma tekniker för att för­klara dem som när du använder fack­termer – det skrev jag om tidigare i år.

Hjälpsamma strategier för branschjargong

• Facktermer försvårar – eller förenklar – inlägg från 20 april, 2022.
• Terminologi och klarspråk – inlägg från 30 oktober 2019.

Mer om att anpassa texten till din mottagare

Fler blogginlägg

• Alla inlägg om mottagaranpassning
• Alla inlägg om inkluderande språk

Skrivbrevet från Evas skrivskola

• Skriv ur läsarens per­spek­tiv, nr 4/2015.
• Inkludera dina läsare, nr 3/2016.
• Sätt mottagaren i centrum, 6/2021
• När du måste skriva för alla, nr 8/2021
• Varför ska din text bli läst? nr 13/2021.

Snabba skrivtips från Evas skrivskola

• Alla snabba skrivtips om mottagaranpassning.

Kurs på Moderskeppet

Jag är frilanslärare på Moderskeppet och har gjort en webbkurs som handlar om hur du anpassar din text till mottagaren.  Vill du göra kursen löser du medlemskap hos Moderskeppet – det går att betala för bara en månad.

• Skriv för att engagera.