När man använder citattecken för att återge vad någon har sagt får man ha tungan rätt i munnen, så att skiljetecknen hamnar rätt och replikskiftena blir tydliga.
I det förra blogginlägget skrev jag om hur man gör för att återge vad någon har sagt med hjälp av tankstreck – det vanligaste idag i svenskt skriftspråk. Det andra alternativet för repliker är citattecken som idag förekommer främst i skönlitterär text.
Om du vill använda citattecken vid repliker gäller samma regler som för pratminus: så länge du inte skriver skönlitterärt får du inte ändra på formuleringen, med undantag för bortredigering av talspråkliga drag. Och sedan behöver du ha noga koll så att skiljetecknen hamnar på rätt plats om citattecknet, eftersom det lätt kan bli fel.
Citattecken runt repliker kan se lite olika ut på olika språk, men på svenska använder man likadana tecken före och efter citatet. De sätts ut runt repliken, det vill säga ett tecken före och ett efter, utan mellanslag. Efter citattecknet sätter man ut ett kommatecken och en så kallad anföringsfras som talar om vem som sagt repliken (se 1 i exemplet nedan).
Om repliken avslutas med ett frågetecken eller ett utropstecken sätter man ut dessa före det avslutande citattecknet och börjar anföringsfrasen med liten bokstav (2).
Anföringsfrasen kan utelämnas om det är tydligt vem som säger repliken, och då sätts punkten före det avslutande citattecknet (3).
Till skillnad från när man använder pratminus behöver man inte börja nytt stycke för varje replik så länge det är enstaka korta repliker, utan då kan man skriva replikerna och den omgivande texten på samma rad (4). Detta kan dock bli lite rörigt, så se till att det tydligt framgår vem som säger vad. Nytt stycke som inleds med replik markeras på samma sätt som i den övriga texten, till exempel med indrag.
Man kan även lägga anföringsfrasen före repliken, och då avslutas anföringsfrasen med kolon och repliken kommer på samma rad (5). Vid längre repliker kan det vara tydligare och mer lättläst om man lägger repliken på en ny rad.
Exempel:
(1) ”Nu ska jag gå till skolan”, sa Wilma.
(2) ”Jag vill också gå till skolan!” sa Love.
(3) ”Nej, du är för liten.”
(4) ”Jag är inte alls för liten”, sa Love. ”Jo, det är du!” sa Wilma.
(5) Pappa kom in i rummet och sa: ”Men du kan få följa med och lämna Wilma.”
Känner du dig osäker på hur du ska göra, kolla fler exempel genom att titta i böcker. Och se mina länkar nedan för mer läsning.
Tidigare inlägg och snabba skrivtips om direkt anföring och citattecken
- Direkt anföring med tankstreck – inlägg från 25 maj 2016 där jag beskriver hur man skriver repliker med hjälp av tankstreck.
- Använd citattecken sparsamt – inlägg från 4 mars 2015.
- Markera ironi med citattecken – ett snabbt skrivtips från Evas skrivskola.
- Citat för luftig layout – ett snabbt skrivtips från Evas skrivskola.
Mer om citattecken och direkta anföringar
- Mer om hur man skriver direkt anföring med citattecken hittar du i Språkrådets handbok Svenska skrivregler.
- Skiljeteckensboken av Siv Strömquist tar bara väldigt kort upp hur man skriver direkta anföringar, men desto mer om de olika användningarna av citattecken.
Det som är intressant är att vi som jobbar med innehåll för webbsajter skriver ofta fel för att majoriteten skriver fel, när de söker. Då blir det bara bra för oss som vill uppnå bra resultat på webben att skriva fel, även om vi vet att vi gör fel. Det leder i sin tur att allt fler skriver fel. Vi ser inte riktigt någon bra lösning på detta.
Fast just direkta anföringar med citattecken tror jag inte är så vanligt att folk söker på, så där kan ni nog skriva rätt 😉
Hej!
Du skriver: ”Nytt stycke som inleds med replik markeras på samma sätt som i den övriga texten, till exempel med indrag.”
Jag är inte säker på om du därigenom besvarar det jag letar efter, jag tror inte det… Jag funderar på hur man gör om man vill ta nytt stycke i en replik som kommer från en enda person. T.ex:
Föreställ dig att det är en längre harang om olika ämnen som en person matar ur sig:
1. ”Jag såg inte att det var du”, sa hon. ”Jag sitter väl här och sover och så ser jag så dåligt. [nytt stycke]
Jag trodde inte att du skulle hinna hit!”
eller
2. ”Jag såg inte att det var du”, sa hon. ”Jag sitter väl här och sover och så ser jag så dåligt.” [nytt stycke]
”Jag trodde inte att du skulle hinna hit!”
I fall 2 går det inte att förstå vem som säger den sista meningen, med mindre än att man lägger till en ny anföringsfras.
Jag redigerar en text där författaren har lagt ut repliker på flera stycken, med nytt citat för varje stycke och ingen ny anföringssats (samma person pratar på, genom flera textstycken).
Jag kommer att lösa det genom att dra ihop texten till ett enda stycke. Men det väckte frågan, hur man gör OM man trots allt vill dela upp en replik i flera textstycken utan att ha med anföringsfras i var och en av dem. Jag hittar inga exempel när jag bläddrar i några böcker, och heller inte i Svenska skrivregler.
(Exemplet har jag hittat på, bara för att åskådliggöra frågan.)
Jo, jag besvarar din fråga. Gör du nytt stycke i repliken får du markera den igen på nästa stycke, med citattecken före och efter. Att göra nytt stycke i så korta repliker är inte särskilt meningsfullt, det låter mest förvirrande, så det är nog bättre att du lägger ihop hela repliken.
Men ibland kan man vilja göra nya stycken i en längre anföring, till exempel en längre berättelse. Då gör man nytt stycke och lägger citattecken före och efter (eller inleder med pratminus om man använder det). Står om det på sidan 64 i Svenska skrivregler.
Det man bör tänka på då är att det är tydligt att det är samma person som fortsätter tala. Är det inte det bör man lägga in en anföringsfras. Eller så kan man lägga in något emellan replikerna, som ”Lisa drack lite mer te och fortsatte:”