Evas språkblogg

I min blogg ger jag dig skrivtips, ger råd om språknormer, funderar över språk och ord – i första hand svenska språket.

Sakprosa versus skönlitteratur

av | 24/8 2016 | Språknyheter

Det blev stor debatt i somras när språkforskaren Lars Melin gick ut med att skolan fokuserar för mycket på skönlitteratur på bekostnad av sakprosa. Men det handlar om att ge eleverna verktyg för att klara sitt vuxenliv.

Lars Melin, docent i svenska vid Stockholms universitet, stack ut hakan när han i somras skrev en debattartikel där han hävdar att den svenska skolan ägnar sig för mycket åt läsning av skönlitteratur. Istället tycker han att man borde satsa mer på att träna olika typer av sakprosa för att ge eleverna redskap för sitt framtida arbetsliv.

Inte oväntat väckte detta anstöt. Litteraturvetare, den nuvarande läsambassadören och ledarskribenter gick till hårt motangrepp om hur viktigt det är att läsa skönlitteratur – lite förvånande att de missade att Lars Melin var tydlig med att han inte tycker att den svenska skolan ska sluta förmedla skönlitteratur till eleverna.

[pullquote align=”left|center|right” textalign=”left|center|right” width=”30%”]”Allt fler förväntas läsa och skriva allt mer.”[/pullquote]

Men medan han förespråkar att man lägger mer tid på att läsa texttyper som man kommer att stöta på i arbetslivet menade de att skönlitteratur är något slags universalmedel för läsutvecklingen.

Men det är ju tyvärr inte det. Ska man bli bra på att läsa olika sorters texter behöver man träna på att läsa just olika sorters texter. Inom språkforskningen kallas det för genrekompetens (läs mer om genrer i ett tidigare blogginlägg, länk nedan).

Att eleverna läser fackprosa i andra skolämnen räcker inte, eftersom chansen att eleverna stöter på just genren läromedelstexter i sitt framtida arbetsliv är försvinnande liten.

Pernilla Andersson Varga var den enda av dem som skrev repliker som tog upp vikten av att träna olika genrer och att ansvaret att undervisa i hur man läser och skriver ämnestypiska texter inte bara kan ligga på svensklärarna. Enligt henne erbjuder därför Skolverket det så kallade läslyftet till alla lärare och inte bara svensklärarna.

Frågan är hur det kan bli så kontroversiellt, med tanke på att man pratat om genrekompetens inom språkvetenskapen i flera decennier. Frågan borde väl snarare vara varför det har tagit så lång tid för den svenska skolan att nå fram till att det är något man behöver träna.

För faktum kvarstår att vi, som Lars Melin påpekar, blir allt sämre på att läsa informativa texter samtidigt som vi lever mitt i ett informationssamhälle. Allt fler förväntas läsa och skriva allt mer, ofta i verksamheter som vi inte alls tänker på som skrivande och läsande.

Och hur praktiskt det än vore räcker det inte med att läsa skönlitteratur för att bli bra på att läsa myndighetsinformation, fraktorder, mötesprotokoll, affärsavtal, politisk propaganda och manualer. Eller vad stöter du på för texter i din vardag?

Tidigare blogginlägg om textgenrer

Debatten om sakprosa och skönlitteratur i skolan

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annons:

Bloggkategorier

Bloggarkiv

Kommentarer

  • Du får gärna kommen­tera det jag skriver.
  • Jag granskar kommen­tar­erna innan de pub­li­ceras och tar bort kommen­tarer med inne­håll som inte håller sig till ämnet, mark­nads­för andras verk­sam­heter eller är kränk­ande, stöt­ande eller brottsliga.

Annons: