Inför valet mäts politikerspråkets begriplighet med automatiserade analysverktyg. Men vad säger dessa  läsbarhetsindex egentligen om det politiska språket?

Sveriges Radio har inför valet skapat verktyget Polingo som analyserar begripligheten i politikers tal. Resultatet presenteras i ett diagram där små punkter i färger som symboliserar talarnas partitillhörighet placeras efter skalorna byråkratisk–lätt svenska respektive hög variation–låg variation.

För att mäta begripligheten använder Polingo två etablerade index. Det ena är Lix, läsbarhetsindex, som mäter ordlängd och meningslängd och anger textens svårighetsgrad enligt en skala. Det är det vanligaste indexet i Sverige och har även använts av doktoranden i statsvetenskap Anders Sundell som har undersökt begripligheten i partiernas partiprogram. Enligt lix-värdet är partiprogrammen svåra men normala för officiella texter.

[pullquote align=”left|center|right” textalign=”left|center|right” width=”30%”]För analys av enskilda texter fungerar indexen sämre.[/pullquote]

Det andra indexet som Polingo använder är Ovix, ordvariationsindex, som mäter antalet unika ord.

Det verkar ju oerhört praktiskt att kunna hälla in text i ett verktyg av den här typen och få ut färdiga siffror på läsbarheten. Och rent statistiskt stämmer dessa index ganska bra – barnböcker har till exempel generellt ett lägre lix-tal än facklitteratur.

För analys av enskilda texter fungerar de dock sämre. Britt-Louise Gunnarsson visade i sin doktorsavhandling från 1984 att ytspråket som de här indexen mäter inte spelar så stor roll för begripligheten, utan det avgörande är textens perspektiv och hur väl texten fungerar i sin funktion. Språkforskaren Olle Josephson menade i en artikel från 1991 att lix är ”så gott som oanvändbart för den som vill bedöma i vad mån en enskild text är lätt att begripa”.

Det spelar helt enkelt roll för begripligheten i vilken situation texten läses i, vad den ska användas till, hur väl den stämmer in på våra förväntningar på en text i den aktuella genren och hur väl texten hänger samman.

I Polingos fall görs analysen inte av texten i sin situation – en muntlig text som framförs som ett tal i riksdagen – utan av riksdagsprotokollet där sådant som intonation och kroppsspråk inte kommer med. Polingo analyserar heller inte hur väl textbindningen och textschemat fungerar, något som kan påverka en texts begriplighet betydligt.

Att en amerikansk studie enligt Språktidningen visade att sju av åtta läsbarhetsindex missade målet att matcha böcker med elevers läsnivåer får en att fundera över om man överhuvudtaget ska använda den här typen av analysverktyg.

Men de fyller sitt syfte så länge man ser dem för vad de är. De kan ge en fingervisning om riksdagsledamöters språknivå, men framför allt kan de vara ett tidsbesparande sätt att få ut grunddata för en textanalys.

För själva analysen behövs det dock fortfarande en människa.

Fler inlägg om läsbarhetsindex

• Lix för att mäta läsbarhet – inlägg från 23 januari 2019.

Ett snabbt skrivtips om läsbarhetsindex

• Mäter lix textens läsbarhet?

Länkar för mer information

• Sveriges Radio presenterar Polingo – tjänst för textanalys av politikertal.
• Läsbarhetsindex – artikel i Nationalencyklopedin om lix.
• LIX räknare – webbsida där man kan lägga in sin text för att få ut lix-värdet.
• Politik och fikonspråk – artikel av Anders Sundell om undersökning av språket i partiprogram.
• Texters begriplighet – ett språkpragmatiskt problem – artikel av Britt-Louise Gunnarsson i Språkvård nr 2/1984.
• Varför en lätt text kan vara svår att förstå – artikel av Olle Josephson i Kultur – text – språk: det finns mer i en text än ord.
• Sju av åtta läsbarhetsindex missar målet – inlägg på Språktidningens blogg.