Evas språkblogg

I min blogg ger jag dig skrivtips, ger råd om språknormer, funderar över språk och ord – i första hand svenska språket.

Varför preteritum?

av | 15/1 2014 | Språkliga funderingar

Hör du till dem som tycker att det du en gång lärde dig i mellan­stadiet för alltid ska gälla, som att tempus­formen för dåtid ska kallas imperfekt? Eller hänger du med i din tid och säger preteritum?

Själv började jag läsa svenska på Stock­holms uni­ver­sitet 1992 och upp­täckte till min för­våning att man inom språk­vetenskapen inte längre sa imperfekt om verbets tempus­form som ut­trycker dåtid. Hur länge man istället kallat den tempus­formen för prete­ritum vet jag inte och har inte hittat något svar på, men i den grammatik vi använde då (Ebba Lindberg, Beskrivande svensk grammatik) som är tryckt 1992 står det i alla fall prete­ritum med imperfekt inom parentes. Och jag har inte helt till­förlitliga minnen av att vi läste äldre litteratur än så där prete­ritum användes.

[pullquote align=”left|center|right” textalign=”left|center|right” width=”30%”]I Språk­läran finns det för­klarat varför vi bör använda prete­ritum istället för imperfekt[/pullquote]

1999 kom Svenska Akade­miens grammatik ut, följd av den kortare och lite lättill­gäng­ligare Svenska Akade­miens språk­lära 2003. Här samlades för första gångens vetandet om det svenska språket inom samma ram, och den grammatiska termino­login (som var under en hel del dis­kussion när jag läste svenska i början av 90-talet) fick en standard.

I verken används till exempel preteritum för det som förut kallades imperfekt, predikativ för det som tidigare kallades predikats­fyllnad och utrum för det som tidigare kallades reale, alltså n-genus.

I Språk­läran finns det för­klarat varför vi bör använda preteritum istället för imperfekt. Båda orden kommer från latin, preteritum betyder ’för­fluten’ och imperfekt ’ofull­bordad’. Termen imperfekt passar bättre i tempus­system där man skiljer mellan full­bordad och ofull­bordad hand­ling i för­fluten tid, till exempel latin, franska, italienska och spanska.

I svenskan gör vi inte denna åt­skillnad och vill vi bes­kriva vårt språk i så lång ut­sträckning som möjligt med samma termi­nologi som används i andra språk är det bättre att använda preteritum.

Det verkar dock finnas ett svår­förklarligt mot­stånd mot preteritum. En bloggare skrev till exempel 2011 att hennes tre barn som går i tre olika skolor aldrig hört talas om preteritum, den term hon lärde sig använda 1993 på universitetet.

Och det är ju verkligen märkligt. Att det finns sura konser­vativa som skriver på exempel­vis Veten­skap och forsk­nings forum att man inte borde ändra det som fung­erar bra är väl en sak, men nog borde väl ändå läro­böcker och lärare följa med sin tid och använda den termi­nologi som använts av den svenska språk­vetenskapen i åtmin­stone cirka 20 år?

Länkar om preteritum

2 Kommentarer

  1. Det finns ett motstånd för att när man lär barn så är det mycket lättare (då det finns en logik) att använda imperfekt och perfekt, som i sig är mycket lättare ord för barn att förstå, än preteritum och supinum, som säger ingenting. Sen är det ju en sanning med modifikation att imperfekt inte anger om handlingen är avslutad, medan perfekt gör det. Det är, å andra sidan, rätt mycket som är ”sanning med modifikation” när vi lär barn. Så personligen tycker jag att det är en försämring.

    Svara
    • Vad menar du med att preteritum och supinum inte säger något för barn? Jag hade inga problem att lära mig tempusformerna som barn, jag läste också engelska, tyska, franska och latin i grundskolan och gymnasiet också och lärde mig benämningarna för tempusformerna på de språken också. Och man har inte gjort någon förändring av formerna i den svenska grammatiken, vi böjer våra verb på samma sätt. Vi bara benämner verbets dåtidsform med samma term som man använder på andra språk för det tempuset. Det har som sagt varit standard sen 1999, och bland språkvetare var det vedertaget i början av 1990-talet. Det var ju en del år sen jag skrev det här inlägget, och idag verkar motståndet ha lagt sig – i alla fall har mina barn inte lärt sig något annat än preteritum i skolan.

      Svara

Trackbacks/Pingbacks

  1. Höj tempot med historiskt presens – Evas skrivskola - […] Varför preteritum? […]

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annons:

Bloggkategorier

Bloggarkiv

Kommentarer

  • Du får gärna kommen­tera det jag skriver.
  • Jag granskar kommen­tar­erna innan de pub­li­ceras och tar bort kommen­tarer med inne­håll som inte håller sig till ämnet, mark­nads­för andras verk­sam­heter eller är kränk­ande, stöt­ande eller brottsliga.

Annons: