En informationsaffisch med ett exempel på en allt vanligare typ av överanvändning av dem. Och på bristande korrekturläsning.
En av de hetaste språkfrågorna är om vi ska fortsätta att upprätthålla distinktionen mellan de eller dem eller om vi ska börja skriva dom. Eller kanske bara de?
Nyligen tog radioprogrammet P1 Språket åter upp den heta språkfrågan de eller dem – man gjorde det senast för knappt ett år sen. Anledningen den här gången var att Lisa Holm, professor i svenska vid Lunds universitet, föreslog i en Språkspalt i Svenska Dagbladet att det kan vara dags att byta ut de och dem i skriftspråket mot dom. Hon ser inga grammatiska argument för att behålla distinktionen mellan de och dem i skriftspråket – i talspråket använder ju de flesta svensktalande redan bara dom.
Reaktionerna på Facebook och Twitter bestod inte oväntat mestadels av protester mot förändringar och slutsatser om att problemen beror på okunskap och skolans förfall.
Reaktionerna var ungefär likadana när en annan språkprofessor, Per Ledin, tog upp samma förslag i P1 Språket förra året, även om han också fick en hel del positiva kommentarer. Han hade då skrivit flera inlägg på sin blogg På svenska om att det är dags att införa dom i skriftspråket, eftersom det så ofta blir fel, inte minst hos ungdomar.
För det är nog framför allt ungdomar som har problem med det här formvalet. Framför allt är det hos ungdomar man ser en överanvändning av dem – en del skriver konsekvent dem även när det ska vara de. Oerhört störande för många av oss, men samtidigt är det nog också ett tecken på yngre generationer håller på att tappa språkkänslan för den här distinktionen.
I kommentarerna på Twitter och Facebook påpekas det ofta att det är lätt att veta när man ska skriva vad, men Olle Josephson – ytterligare en språkprofessor – visade i en Språkspalt för fyra år sen att reglerna inte alls är så lätta. Även Ylva Byrman, språkkonsult och doktorand i svenska, visade i Svenska Dagbladets Språkblogg exempel på hur klurigt det ibland kan vara att välja mellan de och dem.
Och innan du suckar över slappa ungdomar kan du prova att göra Olle Josephsons de eller dem-test och se hur många rätt du får – när du får svaren ser du dessutom hur andra har svarat och vilken stor osäkerhet som råder i vissa av fallen.
Än är dock inte dom accepterat annat än i vardagligt skriftspråk – och kanske det inte blir det heller. Olle Josephson tycker till exempel att det är bättre att använda de som enda skriftspråksform eftersom det inte blir en så stor förändring av textintrycket som om man byter till dom.
Och är du osäker – skriv de! Förutom att det är störst chans att det blir rätt är det mindre störande med de istället för dem än tvärtom.
Webbkurs om knepiga pronomen
- Språkriktigheter – De eller dem eller dom? – på min kursportal Evas skrivskola kan du göra den här kortkursen som ger dig både den grammatiska grunden och rejält med praktisk träning. Vill du bli ännu bättre på att skriva korrekt finns det två till kortkurser om heta språkfrågor, och du kan köpa alla tre som ett paket: Språkriktigheter.
Mer som jag har skrivit om de, dem eller dom
- Ska normen eller språkpoliserna bestämma? – inlägg från 13 oktober 2011.
- De eller dem eller dom – ännu en gång – inlägg från 26 oktober 2016, med fler intressanta länkar.
- Är tiden inne för en dom-reform? – inlägg från 7 februari 2024, med fler intressanta länkar.
- De eller dem eller dom – ett snabbt skrivtips från Evas skrivskola.
- De som eller dem som – ett snabbt skrivtips från Evas skrivskola.
- Till de som eller till dem som? En undersökning av norm och bruk – en liten studie som jag gjorde 2010 av bruket av de som/dem som.
- Alla inlägg om pronomen.
Länkar för mer information
- Dags att slopa de och dem? – P1 Språkets senaste diskussion 23 september 2014 om denna heta språkfråga.
- När språkkänslan sviker oss – om valet mellan de, dem och dom och andra språkliga utmaningar – P1 Språket från 16 oktober 2013.
- Skriftspråket moget för att införa ”dom” – professor Lisa Holm skriver i Språkspalten i Svenska Dagbladet.
Skriv som du talar, skriv dom! och Debatt om enhets-dom – inlägg på Per Ledins blogg På svenska(struken 220909, bloggen finns inte kvar)- Det finns en utväg ur dem-problemet – professor Olle Josephson skriver i Språkspalten i Svenska Dagbladet.
- De eller dem? – inlägg av Ylva Byrman på Svenska Dagbladets Språkblogg.
- Kan du skilja på de och dem? – Olle Josephsons språktest på Svenska Dagbladets sajt.
- När används dom och när används de/dem? respektive När skriver man de och när skriver man dem? – Språkrådets rekommendationer om hur man bör hantera de, dem och dom.
Det verkar som om du har någon form av lingvistiskt orienterad högre utbildning. Om det är så, skulle Du ha lust att skriva ett inlägg där du spaltar upp ALLA regler som styr när du ska använda dom, dem respektive de på en överskådlig sida?
Skulle vara helt fantastiskt om du kunde hjälpa oss läsare på det sättet!
Språkrådet reder ut när man ska skriva de och när man ska skriva dem i sin Frågelådan, jag har lagt till en länk dit sist i min länklista. Dom anses fortfarande vara talspråkligt.
Karl, Det är inte så komplicerat som det kan verka. Tyvärr rör man dock till det i ett missriktat försök att avdramatisera det hela, eller förenkla, vad vet jag, genom att säga att det går bra med bägge. Det är synd därför att om man tycker att det svårt finns det ju inget underbarare än att få klara anvisningar.
”De” är subjektsform och ”dem” är objektsform. Konstigare är det inte. Subjektet är det som gör något och objektet är det som är föremål för något eller det man gör något med eller om. Exempel:
”Man tittar på dem, som tittar på fortboll.” ”Dem” är objekt eftersom det är dem som man tittar på. ”Som” fungerar som subjekt eftersom de tittar på fotboll. Trots att ”dem” och ”som står intill varandra och avser samma sak är alltså det ena objekt och det andra subjekt.
”De, som tittar på fotboll, är högljudda”. Här blir det ”de” eftersom de är högljudda.
Det finns ett knep, nämligen att byta ut de/dem mot vi/oss. Då ser man vilket det skall vara.
”Man tiitar på oss, som tittar på fotboll” och ”Vi, som tittar på fotboll, är högljudda.
Hoppas det hjälper.
Vad menar du med att man säger att det går lika bra med bägge? Inom språkråden rekommenderar man fortfarande de som subjekt och dem som objekt. Att språkforskare föreslår att man ska övergå till att skriva dom respektive de i både subjekts- och objektsform innebär inte att det har blivit en rekommendation än.
Och det är som sagt inte alltid så lätt. Om det vore det skulle inte så många göra fel.
Skriv dom!
Formerna de och dem är sedan länge döda i talspråket, och det är faktiskt talspråket som är grunden i språket! Skriftspråkets roll är, och har alltid varit, att efterlikna talspråket. När talspråket ändrar sej, måste skriftspråket följa efter. Det sker självklart med en viss fördröjning. Men det sker. Obevekligen.
När dom gamla pluralformerna på verben (vi kunna, ni blevo etc.) försvann i skrift vid mitten av 1900-talet, hade dom varit försvunna i talspråket åtminstone ett par generationer. Skolelever hade ett himla sjå med att förstå om det skulle vara -a eller -o på slutet eller inte. För i talspråket fick dom ju ingen vägledning.
1945 tog TT och tidningarna det mogna och ansvarsfulla beslutet att dumpa dom föråldrade pluralformerna. Skolan kom snart efter. Och fel blev rätt! Eleverna slapp få en massa röda bockar när dom skrev i skolan och kunde ägna sej åt viktigare saker.
Är det någon som saknar dom gamla pluralformerna idag? Knappast. Tur att dåtidens språkanvändare inte krampaktigt höll fast vid föråldrade språkformer, som deochdemkramarna tyvärr gör idag!
Ta ansvar för språket! Släpp taget! Låt alla små skolelever ägna sej åt viktigare saker än att försöka hålla liv i likstela ordformer! Kan inte tidningarna gå före, som man gjorde 1945? Förs en sådan diskussion på redaktionerna, Eva?
Jag har undervisat vuxna, svensktalande elever i svenska på folkhögskola i snart 30 år och vet att de och dem-sammanblandningen inte är ett litet lättfixat problem. Och det gäller tyvärr inte bara folkhögskoleelever, utan även journalister. Jag stöter nästan dagligen på sammanblandningar i dagstidningar.
Ytterst är det fråga om vem som ska ha tillgång till skriftspråket: en bred allmänhet eller en välutbildad elit. Ju större glapp det är mellan tal- och skriftspråk, desto svårare blir det för vanligt folk att tillägna sej skriftspråket. Är det en utvecklig vi vill ha?
Skriv dom!
TT-språket är norm i tidningsvärlden, jag tror att de flesta tidningar följer TT-språket. Och de rekommenderar de eller dem fortfarande. Det är nog först om TT ändrar sin rekommendation som dom skulle kunna slå igenom i tidningsspråk.
När jag gick i skolan på 70-talet minns jag att det var lite trendigt att skriva dom och mej, dej, sej, men den trenden dog ju uppenbarligen ut. Och den nådde inte så långt heller, mina svensklärare accepterade det inte.
Så det verkar ju finnas ett stort motstånd mot dom, men efter att hen tog sig in i språket ska man aldrig säga aldrig när det kommer till pronomen!
Jo, det finns ett stort motstånd mot formen dom i formellt skriftspråk (även om den förvisso är standard i t.ex. serier och dialog). Men vad gör vi då åt problemet att en växande del av svenskarna blandar ihop de och dem? Jag ser ju överallt i min vardag att detta är ett jätteproblem. I en vanlig folkhögskoleklass, där dom allra flesta gått 10-12 år i svensk skola, är det en minoritet som vet skillnaden. Jag har haft lärarkandidater i svenska som blandar ihop formerna.
Jag menar att vi inte kan fortsätta stoppa huvudet i sanden. Vi har här ett orimligt glapp mellan tal- och skriftspråk som inte kommer att försvinna genom att alla plötsligt förstår skillnaden och gör ”rätt” enligt regelboken. Problemet kommer att finnas, och t.o.m. växa, så länge inte TT och andra normsättare tänker om.
Det är dags att ändra reglerna, eller rekommendationerna, som TT gjorde 1945, när det gällde pluralformerna på verben. Det är dags att ta ansvar och sätta ner foten. Och det finns bara en rimlig lösning när det gäller de/dem/dom: låt skriftspråket anpassas efter talspråket.
Vad är det för fel på ”dom”?
Jag arbetar som reporter på en lokaltidning och använder mig av både ”de”, ”dem” – och ”dom”.
Det är förstås viktigt att orden används rätt men jag lutar mig också åt den oskrivna regeln att man, i den mån det är möjligt, skriver som man pratar. Vet man inte när ”dem” kan användas, skriv ”dom” om ”de” inte känns korrekt – eller ”talmässigt” passar.
Jag har aldrig någonsin fått mina ”dom” korrigerade.
Jag irriterar mig så in i helvete på folk som på sociala medier frossar i ”dem”.
”Åh, dem köttbullarna var riktigt goda”
”Dem vet inte vad dem pratar om, dem borde hålla tyst”
Pratar de så också? Nej, självklart inte, men när tangentbordet hamnar under deras fingrar, då händer något …. ja något alldeles förfärligt.
”Dem” står mig upp i halsen, borde ordet som sådant och de som missbrukar det.
Än så länge är rekommendation från språkvården att ”dom” endast används som talspråklig markör (jag har lagt upp ytterligare en länk till Språkrådets Frågelådan i länklistan ovan). Är det i pratminus du använder ”dom”, eller använder du det även annars?