Återigen har det blivit debatt om vi ska övergå till att skriva dom istället för de eller dem. Men varför är just den här enskilda språkfrågan så väldigt engagerande?
I helgen skrev gymnasieläraren Henrik Birkebo en debattartikel i Svenska Dagbladet om att han tycker att det är dags att vi inför dom i skriftspråket istället för de eller dem, eftersom han ser hur svårt hans elever har för skillnaden mellan subjekts- och objektsformen av pronomenet i tredje person plural.
Detta blev naturligtvis avstampen till en jättedebatt, för just den här språkfrågan älskar folk att diskutera. Jag skrev ett blogginlägg om det för två år sedan, då samma debatt svallade. Det är mitt absolut mest lästa blogginlägg – det har lästs mer än dubbelt så många gånger som mitt näst mest lästa.
[pullquote align=”left|center|right” textalign=”left|center|right” width=”30%”]”Just den här språkfrågan älskar folk att diskutera.”[/pullquote]
Och precis som vid tidigare de/dem/dom-debatter blir det inte mycket till diskussion, utan kommentarsfälten fylls av besserwissriga förklaringar till hur lätt det är att veta när det ska vara de eller dem. För många verkar debatten vara mer ett tillfälle att få framhäva sig själv än att verkligen reflektera över varför detta är ett problem.
Till exempel skulle man ju kunna fundera över varför så många ungdomar idag (dock inte alla) har så svårt för den här distinktionen om de äldre generationerna nu tycker att den är så viktig? Det är ju lätt att förklara det med att dagens ungdomar är slappa, men ansvaret för vad barn ska lära sig måste väl ändå ligga hos deras lärare och föräldrar?
Det jag framför allt undrar är varför just den här språkfrågan upprör folk så oerhört mycket. Visst är det så, som Språkrådets Lena Lind Palicki sa i Aktuellt, att de/dem/dom liksom särskrivning är språkfel som är lätta att se och därför irritera sig på. Man behöver helt enkelt inte vara så kunnig för att se att det är fel att skriva dem både som subjekt och objekt.
Men det finns andra lättupptäckta normbrott som inte orsakar lika stor upprördhet. Jag ser till exempel ingen idag som suckar över att dagens ungdomar skriver ska. Det borde ändå vara många som är ute i arbetslivet idag som fick röd bock om de inte skrev skall när de gick i grundskolan.
Det allra tråkigaste är väl att språkdebatten till så stor del handlar om ytliga detaljer. För det finns så mycket viktigare saker att debattera när det handlar om språk. Själv tycker jag visserligen att det är kul att ett av mina blogginlägg har lästs över 30 000 gånger – men jag hade varit gladare om det hade varit ett inlägg om till exempel mottagaranpassning eller webbtillgänglighet.
Mer som jag har skrivit om de eller dem eller dom
- Ska normen eller språkpoliserna bestämma? – inlägg från 13 oktober 2011.
- De eller dem eller dom – inlägg från 1 oktober 2014. Här finns en lång länklista för den som vill fördjupa sig lite mer.
- De eller dem eller dom – ett snabbt skrivtips från Evas skrivskola.
- Till de som eller till dem som? En undersökning av norm och bruk – en liten studie som jag gjorde 2010 av bruket av de som/dem som.
Några debattinlägg om de eller dem eller dom
- Lärare: ”Det är dags att vi slopar de och dem” – debattartikeln i Svenska Dagbladet som drog igång debatten den här gången.
- SvD:s läsare: Svenskar dummare än andra? – en sammanställning över läsarreaktioner på debattartikeln.
- Vi bidrar till att göra svenskan fattigare – krönika av Anders Q Björkman, biträdande kulturchef på Svenska Dagbladet.
Inslag i Aktuellt om de/dem eller dom – reportaget börjar 18:50 in i sändningen, och sedan intervjuas Språkrådets Lena Lind Palicki i studion. Väl värt att titta på eftersom hon förklarar så bra om språkliga normer som förändras. (Inslaget ligger in kvar längre, avlänkat 170831.)- Docent: ”Dumheter, klart man kan lära sig de och dem” – intervju med Lars Melin, docent i svenska, där han inte bara säger att man kan lära sig skillnaden mellan de och dem utan även tar upp att det är en statusmarkör att kunna det.
Ytterligare några inlägg, tillagda 161103
-
”De” och ”dem” är snart dömda – krönika i Dagens Nyheter av Patrik Hadenius, chefredaktör på Språktidningen.
- Det vore en vinst att göra sig av med dem – understreckare i Svenska Dagbladet av Olle Josepson, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet.
- Nu är dom på gång igen – krönika av Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska vid Göteborgs universitet.
Tack, Hans Birkebo!
Jag håller med. Det är dags att gå över till enhetsformen dom, oavsett om det är subjekt, objekt eller bestämd artikel.
Jag kan också reagera på att språkdebatten många gånger handlar om ytliga detaljer, Eva, men frågan om de/dem/dom är absolut inte ytlig. Den griper betydligt djupare än så. Här handlar det om allas tillgång till skriftspråket. De/dem/dom används i var och varannan mening. Dom som inte behärskar skillnaden måste ideligen blotta sej, och betraktas dessvärre av många som obildade. Helt i onödan. Om vi går över till att skriva dom, och det blir norm, kommer alla att göra rätt!
Nej, jag är inte populist, utan realist.
Och hur mycket tid (och pengar!) skulle vi inte spara om svensklärarna kunde ägna sej år mer kreativa saker än att lära sina elever att upprätthålla en språkdistinktion som för länge sedan försvunnit i det talspråk dom allra flesta svensktalande använder?
Det är dags att låta talspråksformen bli skriftspråksnorm, som så många gånger tidigare i språkhistorien. Och vad är vi egentligen rädda för? Kommer skriftspråket att förlora sin kraft? Självklart inte. Hur många saknar dom gamla pluralformerna på verben idag? Blev skriftspråket fattigare efter den reformen? Nej.
Kom ihåg att talspråket är grunden i vårt språk. Skriftspråkets roll är att, så gott det nu går, efterlikna hur vi faktiskt talar!
Ola Karlberg, svensklärare på folkhögskola i 30 år .
Nej, du har alldeles rätt i att frågan om allas tillgång till skriftspråket inte är ytlig – och tänk vad härligt det vore om det var det debatten handlade om! För jag upplever de-dem-dom-debatten som oftast väldigt ytlig, de flesta bara fnyser åt att ungdomar inte klarar av skillnaden mellan de och dem och funderar inte vidare över vacklande normer och försvagad språkkänsla.
Jag har lagt till ytterligare några länkar till artiklar som publicerats sen jag skrev blogginlägget, som går lite djupare än att ungdomar är slappa som inte kan lära sig grammatik.