Sedan SAOL:s 13:e upplaga finns färst med som superlativform till få.
Det finns märkliga brister i språket, och en lucka i svenskan är superlativ av adjektivet få. Fast det är faktiskt ingen lucka, i de senaste upplagorna av SAOL finns formen färst. Men än är det få som använder den.
En lucka i svenskan som alltid irriterat mig är att det bara finns en positiv- och komparativform av adjektivet få, och ingen superlativform. Många gånger har jag skojat med folk om att man borde kunna säga få, färre, färst, och när någon en gång för länge sen sa till mig att det har funnits en superlativform, färraste, funderade jag på att lobba för att återinföra den.
Det är märkligt hur en form som det faktiskt finns behov av faller i glömska, men det var nog bra att jag aldrig slog på stort för att återlansera färraste. Tittar man i SAOB (Svenska Akademiens ordbok) hittar man nämligen inget belägg för att den formen har använts som superlativ till få, utan det finns ett belägg från 1755 för fåaste och ett från 1800 för färsta – en form SAOB anser vara obruklig.
Dock tycker inte dagens språkvårdare det. Färst finns med som ett alternativ i den senaste upplagan av SAOL (Svenska Akademiens ordlista) från 2006. Språkrådet skrev i veckans språkråd vecka 32, 2011, att formen går bra att använda och rekommendationen ligger även i Frågelådan. Och TT-språket twittrade efter förra årets sommarsemester om att det var dags att återuppliva färst.
Något slags medvetande om ordets existens verkar det finnas hos språkbrukarna också eftersom det är en vanlig fråga till Språkrådets rådgivning. Jag har räknat till sju frågor om färst på Språkrådets Twitter-rådgivning sedan juli 2012.
Färraste hittar jag dock inget om i någon språkrådgivning eller ordbok. På Google får jag 184 träffar, medan färst ger cirka 31 500 träffar. I Språkbankens korpussamling Korp får jag ingen träff alls på färraste, och 94 träffar på färst. Av de 94 träffarna verkar ett stort antal vara felstavningar av färskt eller fäst, och de flesta andra träffar är diskussioner om ordet.
Träffarna på färraste på Google verkar nästan uteslutande vara från diskussionsforum, bloggar eller liknande, så det verkar inte vara ett ord som används i mer formella texter.
Språkrådet skriver att ordet färst brukar väcka debatt och att många tycker att det är fult, men att vi kommer att vänja oss om ordet börjar användas. Än så länge verkar det vara mer en önskedröm att ordet är återupplivat, men som vanligt är det upp till dig, mig och alla andra språkbrukare att bestämma hur det ska bli.
Andra inlägg
- Ordlista eller ordbok? – inlägg från 29 augusti 2018, där jag förklarar vad SAOL är för slags ordbok.
Snabba skrivtips från Evas skrivskola
Länkar för mer information
- SAOB på nätet – sök på få.
- Hur kompareras få? – fråga i Språkrådets språkrådgivningstjänst Frågelådan.
- Tweet från TT-språket (@TTspraket) om att återuppliva färst.
- En av flera tweetar från Språkrådet (@Sprakradgivning) om färst.
- Korp –Språkbankens korpussamling.
För mig verkar FÄRRASTE mycket logiskt men jag är danska… vi har få, færre, færreste. =D
Spännande att det finns på danska! Används det också?
Bor i Norge och både hör och använder ”ferreste” ganska ofta.
🙂
Ja, det gör det. Men i dag har BT.se färst på sin första sida. SvD har det också i dag.
Ja, det var TT som vågade sig på att använda ”färst” i en rubrik så plötsligt förekom ordet i många tidningar!
Tänka sig – jag och en kollega diskuterar ”färst” på lunchen, och när jag googlar på det så snubblar jag på en gammal klasskamrat från grundskolan. 🙂
Ja, världen är liten :-).
Den etymologiska och grammatiskt regelbundna superlativformen är fäst, inte färst. Gamla belägg har alternativt formen färst med från komparativ inkommet parasitiskt /r/ alternativt efter mönstret värre/värst som däremot kommer från en stam som historiskt slutar på /r/ vilket också återspeglas i dess komparation vär-re, vär-st.
Om man nu är ute efter att återinföra ett begrepp som har fallit ur bruk och så att säga börja om på ny kula så varför väljer man då den form som språkhistoriskt sett är en parentes snarare än den ursprungliga och därtill grammatiskt regelbundna? I det allra minsta borde man väl förespråka och uppta den ursprungliga formen som alternativ eller? Precis samma sak gäller ordet ’små’ där jag bara har sett att man förespråkar ett återinförande små, smärre smärst. Vad hände med den ursprungliga och regelbundna formen smäst som åtminstone alternativ?
Komparativer på nordiska språk tar ändelsen -(a)re/-ra. Alternativa formen -rre med förlängt /r/ hör till grundord med öppen stavelse och det är i regel sådana ord som historiskt men inte uteslutande har haft parasitiskt /r/ i superlativ.
Superlativer på nordiska språk tar i regel ändelsen -(a)st. Alternativt, utdött och oregelbundet -rst i en del ord med öppen stavelse.
Gamla öppna stavelser
me-ra/me-st (inte merst)
fle-ra/fle-st (inte flerst)
Andra exempel
bät-re/bä-st (inte bärst)
läng-re/läng-st (inte läng(e)rst)
röd-are/röd-ast (inte rödarst)
Mao
fä-rre/fä-st (alternativt färst)
smä-rre/smä-st (alternativt smärst)
Om superlativerna färst och smärst vore bevarade i talspråket så fanns det naturligtvis ingen anledning att på konstgjord väg försöka byta ut de formerna mot de ursprungliga. Men de har inte bevarats så varför i hela friden skulle man med vilje välja att återintroducera de ”felaktiga” formerna över de ursprungliga regelbundna? Färst? Bland det knäpparste jag hört 🙂
Du får väl fråga SAOL:s redaktion varför de valde att ta med färst som superlativ till få.
Ett förslag kunde ju vara få, färre, färrest. På engelska är det väl few, fewer, fewest?
Det skulle säkert kunna vara ett alternativ, men det är nog ännu mindre chans att etablera eftersom det verkar mycket ovanligt. När jag söker i Korp får jag en träff, från Göteborgs-Posten 2002. GP har betalvägg och jag har ingen prenumeration så jag kommer inte åt själva artikeln, men av utdraget i Korp att döma är det en språkkrönika av Lars-Gunnar Andersson som handlar om just superlativ av få: ”Superlativen är inte obekant i svenskan men tämligen svagt belagd . Bäst företrädd är just formen färst som i ’de flesta föds i mars och september , de färsta i juni’ . Några gånger har fåast efter mönster av råast och gråast synts till som i ’han har de flesta skribenter med och de fåaste mot sig’ . Enstaka fall av fäst och färrest har också noterats .”
Få, fåare, fåast.
Barn som lär sig prata, lär sig ofta böja på det logiska sättet först.
Sökning på fåast på Google ger 4880 träffar
http://filer.boksidan.com/Crazy_Swedish.pdf
Knappt 5 000 träffar på Google visar att det är en väldigt ovanlig form, färst får 911 000 träffar.
Och det stämmer inte att barn lär sig böja regelbundet först. Barn kan lära sig oregelbundna former först, men när de har blivit lite mer avancerade i sitt språkkunnande och förstått att det finns ett system börjar de böja allt efter systemet. Nästa nivå i lärandet är att inse att det finns undantag.