Särskrivningar är alla språkpolisers hatobjekt, medan språkvetare brukar tycka att det finns betydligt allvarligare språkliga problem. Som bristande begriplighet.

Det ökade antalet särskrivningar – att man skriver sammansättningar som två ord ­– anses av många riskera att orsaka svenskans undergång. Men ju mer man lär sig om språk, desto mindre brukar man anse att problemet med särskrivningar är.

Särskrivningar orsakar nämligen sällan begriplighetsproblem – vi förstår oftast av sammanhanget vad som menas, som att tomten inte är skum utan är en slags godisbit. Nytt är det inte heller, svenskar har särskrivit i hundratals år.

Det är oerhört många fler människor som skriver idag.

Den upplevda ökningen beror nog på att det är oerhört många fler människor som skriver idag, även människor som inte har så mycket språklig utbildning. Det publiceras också mer text som inte har gått igenom en redaktör eller korrekturläsare, till exempel på bloggar.

Att särskrivning har blivit språkpolisernas hatobjekt är nog för att det är språkligt misstag som är lätt att identifiera, och att anmärka på det är ett enkelt sätt att framhäva den egna språkliga kompetensen. För det är lätt att förfasandet över felstavade restaurangmenyer blir ett nedlåtande förakt för dem som inte har fått den utbildning de borde ha fått.

Frågan är ju varför den svenska skolan uppenbart har misslyckas med att lära ut den tämligen enkla språkregeln att ord med sammansättningsaccent skrivs ihop. Det kunde kanske språkpoliserna rikta sin ilska mot istället för att hänga ut enskilda språkbrukare.

Och de skulle ju även kunna börja intressera sig för språkliga fel som har stor påverkan på begripligheten. Som ett felaktigt perspektiv.

Spelar det ingen roll om folk särskriver då? Jo, det gör det, för när man bryter mot skriftspråksnormen störs läsningen. Ett stabilt skriftspråk gör det lättare för oss både att läsa och skriva, det underlättar en automatiserad läsning.

Och eftersom särskrivningar stör vissa så extremt mycket är det extra viktigt att vara noga med att skriva ihop sammansättningar för att tas på allvar.

Fler inlägg om särskrivningar och stavfel

• Vanliga korrekturfel – inlägg från 3 maj 2017.
• Stavfel sänker förtroendet – inlägg från 9 september 2015.

Snabba skrivtips om sammansättningar

• Särskrivning bör undvikas
• Sammansättning med bindestreck

Mer läsning om särskrivningar

Det finns mycket skrivet om särskrivningar … så här länkar jag till ett urval av de artiklar jag har hittat.

• Per Ledin, professor i svenska på Örebro universitet, har skrivit ett flertal intressanta inlägg om särskrivningar på sin blogg På svenska. (Per Ledins blogg går inte längre att komma åt, 220613)
• ”Lägg undan upprördheten över särskrivningar” – Anna-Lena Ringarp som var programledare för P1 Språket i många år skriver klokt på SVT Opinion om att just särskrivningar kanske inte är den allra viktigaste språkfrågan.
• ”Medan vi skrattar växer kunskapsklyftorna” – Zandra Flygh skriver på SVT Opinion om hur hon i sin kandidatuppsats har visat hur en särskriven text uppfattas som mindre tillförlitlig, välskriven och intressant.
• Skrivihop.nu – sajt mot särskrivningar som upphovspersonerna tröttnade på att driva för att de inte orkade kämpa mot vad de kallar för ”drygpåsar som hellre använder språket som stövel att sparka neråt med, än som medel att kommunicera och uttrycka sig”.  (sajten verkar inte ligga uppe längre, 170421).
• 10 fel värre än särskrivning – Hanna Lundquist på Gefle Dagblad listar nya fräscha förslag för språkpoliser att hetsa upp sig över.
• Intet nytt under solen. Icke ens särskrifning – Linus Ganman twittrar med bild av 1800-talsbeklagande över särskrivningar.