Det är mänskligt att ha inlärda irritationer, men akta dig för att börja mästra andra. (Foto: Adobe Stock)

Irriterar du dig ofta över språkfel? Tycker du att språkvården godtar allt nuförtiden som din mellanstadielärare satte röd bock för? Då är risken stor att du är drabbad av inlärda irritationer.

Du fick kanske lära dig i skolan att man inte får säga hon är större än mig, pojken kommer hoppa högt eller priset gick till de som kom först. Kanske kryper det i dig bara av att läsa mina exempel.

Fast det borde det inte göra eftersom alla tre exemplen är korrekta enligt språkvårdens rekommendationer och har använts länge i svenskan. Om du hakar upp dig på dem beror det istället på ett fenomen som kallas för inlärda irritationer, ett uttryck som myntades av Ulf Teleman, språkforskare och numera professor emeritus.

Det finns ingen naturlag som säger att vi ska reta oss på ett uteblivet att just efter verbet kommer (som är en av mina inlärda irritationer), eller att vi inte ska reta oss på uteblivet att efter verben lovar, försöker, börjar. De som tycker att det är fel att säga det kommer snöa varierar troligen mellan att säga det började snöa/det började att snöa.

Irritationen är istället inlärd. Just den här typen av konstruktioner brukar man ha fått lära sig skolan att de är fel. Och det verkar som att det man lärt sig i grundskolan sitter som berget, även om det var felaktigt redan då.

Jag har försökt i min omgivning med att till exempel visa logiskt på varför en viss konstruktion inte kan vara fel eller påpeka att konstruktionen använts i hundratals år. Det brukar inte lyckas.

Andra inlärda irritationer som folk retar sig på är uttal eller modeord. Ytterligare en kategori är uttryck med överförd betydelse, där gå av stapeln är en av de mest spridda inlärda irritationerna. Du kanske har fått höra att det bara är båtar som kan gå av stapeln – men vi har använt uttrycket i överförd betydelse i över hundra år i svenskan.

Och vi använder ständigt ord och uttryck i överförd betydelse utan att språkpoliser reagerar – det skulle vara väldigt svårt att prata om annat än det mest konkreta om vi aldrig kunde använda ord med annat än dess ursprungliga betydelse.

Inlärda irritationer är mänskliga att ha, men man får akta sig för att inte börja mästra och göra intrång i andras språkkänsla. Om du känner att du ofta har åsikter om hur andra uttrycker sig, kolla först igenom Språkriktighetsboken så att du inte riskerar att besserwissrigt påstå en felaktighet.

Fler inlägg

• Ska normen eller språkpoliserna bestämma? – inlägg från 13 oktober 2011.

Snabba skrivtips om segdragna språkfrågor

• Större än mig – eller jag?
• De eller dem eller dom?
• Kan man spendera tid?
• Är du själv eller ensam?

Mer om inlärda irritationer

• Språkriktighetsboken– ett av de normgivande verken för svenska språket. Den tar upp de flesta av de mest välkända inlärda irritationerna och ger de rekommendationer som gäller idag.
• Därför blir vi så arga på språkfel – Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska vid Göteborgs universitet och under många år expert i P1 Språket, reder i Språktidningen ut varför inlärda irritationer irriterar oss så mycket.
• Nationalskalden glömde ”att” – Olle Josephson, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet, skriver i Svenska Dagbladets Språkspalten om uteblivet att efter verbet kommer.
• Subjektsregeln är helt subjektiv – Anna-Malin Karlsson, professor i nordiska språk vid Uppsala universitet, skriver om subjektsregeln och inlärda irritationer.
• Heter det större än jag eller större än mig? – fråga med svar i Språkrådets webbtjänst Frågelådan.
• Ska vi pafronga några nya ord? – Alexander Katourgi skriver om överförda betydelser och inlärda irritationer.
• Testa dig själv! Är du en språkpolis? – test av Lisa Ewald på sajten Politism för dig som känner att du kanske blir lite för mästrande ibland. (struket 211019, sajten verkar inte finnas kvar)