
När du vill uttrycka att något hände tidigare än den förflutna tidpunkt du skriver om använder du pluskvamperfekt – åtminstone en sund. (Foto: Adobe Stock, delvis AI-genererat)
Pluskvamperfekt uttrycker förfluten tid i förfluten tid – men inte under för lång tid. Efter en stund övergår vi gärna till preteritum.
I svenska uttrycker vi tid genom att tidsböja verb i nu-form eller då-form, presens respektive preteritum.
Presens: Vi böjer verb.
Preteritum: Vi böjde verb.
Men skriver du en text vill du dock ibland uttrycka att en händelse har inträffat före textens tidpunkt. Då använder du hjälpverbet ha plus verbets supinumform, den form som slutar på -t: böjt.
Om textens tidpunkt är nutid använder vi tempusformen perfekt, det vill säga vi böjer hjälpverbet i presens:
Vi har böjt verb hela förmiddagen, men nu i eftermiddag ska vi träna på substantiv.
Om textens tidpunkt är dåtid använder vi istället pluskvamperfekt, då vi böjer hjälpverbet i preteritum:
Vi hade böjt verb hela förmiddagen, men under eftermiddagen tränade vi på substantiv.
Det låter ju enkelt, eller hur? Om det handlar om förfluten tid i förfluten tid, då ska du använda pluskvamperfekt.
Men eftersom det är språk det handlar om är det inte så enkelt.
I svenska använder vi nämligen inte så gärna pluskvamperfekt, eftersom det känns otympligt med långa avsnitt med den tempusformen:
Anna satt och solade i trädgården. Hon tänkte på hur hon som barn hade solat i en annan trädgård med sin mamma. Hennes mamma hade brukat smörja in sig med solkräm med solskyddsfaktor 3.
– När vi åker till Spanien ska vi ha kräm med faktor 6, hade hennes mamma sagt en gång.
– Oj, då kommer vi ju inte att bli bruna alls! hade Anna utbrustit.
– Nej, det är jag orolig för, men Berit säger att man måste ha hög solskyddsfaktor i Spanien, hade hennes mamma svarat.
Anna tyckte att det var lustigt att tänka tillbaka på den konversationen med tanke på att hon aldrig använde solkräm med solskyddsfaktor under 30 nuförtiden.
Här känns det väldigt klumpigt med alla hade. Det räcker att använda hade en gång för att tala om för läsaren att det blir en tillbakablick och sedan återgå till preteritum. Ord som en gång eller då kan poängtera att det handlar om Annas dåtid medan tänkte tillbaka och nuförtiden visar när det handlar om hennes nutid:
Anna satt och solade i trädgården. Hon tänkte på hur hon som barn hade brukat sitta i en annan trädgård med sin mamma. Hennes mamma brukade smörja in sig med solkräm med solskyddsfaktor 3.
När vi åker till Spanien ska vi ha kräm med faktor 6, sa hennes mamma en gång.
– Oj, då kommer vi ju inte att bli bruna alls! utbrast Anna då.
– Nej, det är jag orolig för, men Berit säger att man måste ha hög solskyddsfaktor i Spanien, hade hennes mamma svarat.
Anna tyckte att det var lustigt att tänka tillbaka på den konversationen med tanke på att hon aldrig använde solkräm med solskyddsfaktor under 30 nuförtiden.
Det är svårt att sätta upp bestämda regler om hur många meningar du ska skriva i pluskvamperfekt innan du övergår till preteritum, utan du får känna efter vad som låter bra och känns störningsfritt när du läser. I det här exemplet använde jag till exempel pluskvamperfekt i den sista anföringssatsen helt enkelt för att det kändes bra.
Ibland behöver du inte använda pluskvamperfekt alls. Här är ett exempel från en text skriven i preteritum där karaktären påminner om något som hänt i hans dåtid:
Han påminde om att det hade varit just så landet hade dragits in i världskriget 1917.
Men den här meningen blir faktiskt bättre med bara preteritum:
Han påminde om att det var just så landet drogs in i världskriget 1917.
Mer från mig om tempusformer
Fler inlägg
- Varför preteritum? – kanske du fick lära dig i skolan att kalla dåtidsformen för imperfekt, men här får du veta varför vi använder benämningen preteritum idag.
- Spännande skriva i presens – nutidsformen presens som även kan uttrycka framtid – och dåtid.
Snabba skrivtips från Evas skrivskola
Skrivbrevet från Evas skrivskola
Mer läsning om pluskvamperfekt
- Språkrådet berättar om supinum, perfekt och pluskvamperfekt, med en länk till ännu ett språkråd om man kan utelämnade hjälpverbet ha i bisatser.
- Wikipedias artikel om pluskvamperfekt.
0 kommentarer