Under våren blossade den hätska hen-debatten upp, men för den språkintresserade var det lilla könsneutrala pronomenet ingen nyhet. Könsneutrala tredje persons pronomen är dessutom det normala för språk.
Det som satte igång debatten om det könsneutrala pronomenet hen verkar ha varit utgivningen av barnboken Kivi och monsterhund (där hen används genomgående) och en debattartikel i Svenska Dagbladet av Karin Milles, docent i svenska på Södertörns högskola, och Karin Salmson och Marie Tomicic på Olika förlag som gav ut boken.
Förslaget om ett nytt könsneutralt pronomen i svenskan är dock ingalunda ny. Det tidigast kända skriftliga belägget för att införa just hen verkar vara en språkspalt av Rolf Dunås i Upsala Nya Tidning 1966. Men det sägs att språkprofessorn Karl-Hampus Dahlstedt föreslog pronomenet redan 1957. 1994 förde även lingvisten Hans Karlgren fram hen som ett sätt att förenkla språket i en språkspalt i Svenska Dagbladet.
Dessa herrar känns ju inte direkt som några radikalfeminister eller queerteoretiker, men under senare år har användandet av hen spridits i dessa kretsar, bland annat hos transpersoner, vilket Språktidningen skrev om 2007. Jag har under flera år även sett hen användas på nätet i till exempel föräldraforum, vid sidan av varianter som h*n eller h-n. Och i Språkriktighetsboken från 2005 finns ett kapitel som handlar om könsneutralt pronomen, där hen och andra varianter på ett nytt pronomen diskuteras.
Det finns också exempel – även om det är få – på hur hen har använts i könsneutral uppfostran av barn, till exempel på förskolan Egalia som Aftonbladet skrev om i januari 2011.
Just att använda hen om barn verkar vara det som upprör folk mest. Hen-motståndare hävdar att det nya pronomenet kommer att ge våra barn en förvirrad könsidentitet, medan hen-förespråkare tror att det kommer att göra samhället mer jämställt.
Denna idé om att språket styr tanken (språklig relativism, Sapir-Whorf-hypotesen) var stark under 1950-talet, men har idag väldigt litet stöd bland lingvister. Mikael Parkvall visade också i en understreckare i Svenska Dagbladet i mars att det inte finns någon korrelation mellan pronomensystem och jämställdhet i världens länder.
Och om könsneutrala tredje persons pronomen gav diffus könsidentitet skulle väldigt många i världen vara osäkra på vilket kön de är. De flesta språk i världen har nämligen samma pronomen för han och hon – liksom vi numera har i tredje person plural.
När vi fortfarande talade fornnordiska använde vi däremot formen þeir om en grupp män men þær om en grupp kvinnor, medan vi idag säger de i båda fallen. Och det verkar ju inte ha orsakat några större förvirringar vad gäller könsidentitet bland svenskarna.
Snabba skrivtips från Evas skrivskola om jämställt språk
Läs mer om hen
- Hen fyller funktionsmässiga luckor – inlägg från 1 augusti 2012 om hur hen kan utöka och underlätta uttrycksmöjligheterna i svenskan.
- Det behövs ett nytt ord i svenska språket – debattartikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt från januari 2012 av Karin Milles, docent i svenska på Södertörns högskola, och Karin Salmson och Marie Tomicic på Olika förlag.
- Kivi och monsterhund – den första barnboken med pronomenet hen.
”Hen” föreslogs av språkforskare redan 1994 – i SvD– blogginlägg på Svenska Dagbladets sajt från mars 2012 med en återpublicering av Hans Karlgrens språkspalt 1994. samt en kommentar från Rolf Dunås son Dag Dunås om att språkprofessorn Karl-Hampus Dahlstedt föreslog pronominet redan 1957. (avlänkad 210110, blogginlägget ligger inte kvar)- Hen kan fylla språklig lucka – artikel i Språktidningen från december 2007 om användandet av hen bland transpersoner.
- Förskola – utan flickor och pojkar – artikel i Aftonbladet från januari 2011 om förskolan Egalia som tillämpar genuspedagogik och bland annat säger hen om barnen. Åtminstone ibland.
- Sapir-Whorf-hypotesen – den mer extrema varianten av språklig relativism.
- Hen-kulturer är inte mer jämställda – understreckare i Svenska Dagbladet från mars 2012 av Mikael Parkvall om språklig relativism och hen.
- Hur många språk skiljer mellan han och hon, egentligen? – inlägg på Lingvistbloggen från mars 2012 av Östen Dahl om hur stor del av världens språk som gör en distinktion mellan manligt och kvinnligt i pronomensystemet.
Hej Eva!
Mycket intressant inlägg!
Visst behövs könsneutrala pronomen. Men just ”hen” tycker jag känns lite problematiskt. Det för tankarna till höna och det i sin tur till det trista uttrycket ”Här låter som en hel hönsgård” om kvinnor som pratar. ”H*n” ser ut som en svordom.
MVH
James
Hej James!
Jag tror inte att så många gör den associationen, själv hade jag aldrig tänkt på att hen betyder höna på engelska förrän i år när jag läst debattörer föra fram det som ett argument för varför man inte kan använda hen. Och det var nog på 90-talet som jag först hörde om hen som förslag på nytt pronomen.