Förra året när jag kom till Tornedalen på kreativitetsstipendium bodde jag i en av de här stugorna, precis bredvid den mäktiga Torneälvens forsar.

Mitt bokprojekt om gradmätningarna i Tornedalen har nu en plats på webben, och i den här journalen där jag berättar om hur arbetet går.

Det var i september 2025 som jag först kom till nedre Tornedalen. Jag hade fått ett kreativitetsstipendium från Journalistförbundet som innebar att jag fick boende för en vecka i en stuga på Kukkolaforsens turistanläggning plus reskostnader.

Jag for till Tornedalen och tänkte att jag skulle få tid att göra en massa saker jag inte hinner med annars. Som att börja på den där boken om korrekturläsning jag tänkt på i flera år. Men så blev det inte.

Nu vet jag att om man ska åka bort för att sitta och skriva, då ska man åka till ett tråkigt ställe. Inte till en stuga med utsikt mot en fors där man sedan medeltiden har fiskat sik med håv, och där omgivningen är full av spännande kultur och vacker natur.

Min förälskelse i Tornedalen var omedelbar.

Innan jag åkte hade jag sett ett tips på Kukkolaforsens webbplats om att göra en utflykt till världsarvet Struves meridianbåge. Jag hade aldrig hört talas om meridianbågen eller gradmätningar, men tyckte att det lät kul.

När jag googlade lite mer kom jag snart till Maupertuis-stiftelsens utflyktsguide till de mätpunkter som Maupertuis expedition satte upp, så när jag kom till Kukkolaforsen hade jag en lös planering om att använda några mätpunkter som riktmärken för mitt turistande.

Och så blev det. Jag besökte mätpunkter och upplevde Tornedalen. Någon bok om korrekturläsning hann jag inte med. Istället åkte jag hem med tanken om att jag måste skriva en helt annan bok – den bok jag presenterar på de här sidorna.

Jag ägnade hösten åt att börja leta litteratur och stipendier. 2026 inledde jag med att läsa en universitetskurs på halvfart, AI-driven journalistik och medieproduktion. Till det projektarbete vi fick göra passade jag på att utforma en researchstrategi med AI och använde mitt bokprojekt som exempel så då fick jag ganska mycket gjort.

Andra halvan av vårterminen läste jag en annan kurs på halvfart och hann inte gradmätningarna. En av de stiftelser jag sökt stipendium från meddelade mig att jag inte fått det, och jag insåg att den där resan jag tänkt göra till Tornedalen nog fick bli nästa år.

I april publicerades min artikel Rundtur i Tornedalen i Aftonbladets bilaga Upplev Sverige – artikeln finns att läsa här på sajten.

I juni meddelade Helge Ax:son Johnsons stiftelse att de hade beviljat stipendiet jag sökt. Strax därefter upptäckte jag att Maupertuis-stiftelsen anordnar ett symposium i Tornedalen 4–6 september, till åminnelse av att det var 290 år sedan Maupertuis expedition började sin gradmätning. Plötsligt var min situation helt annorlunda – min bokidé är uppenbarligen värd att ge stöd, och tack vare stipendiet har jag råd att åka på symposiet och sedan stanna kvar veckan efter för mer research.

Resten av sommaren har jag ägnat åt att läsa på om Maupertuis expedition, och så har jag skapat de här webbsidorna för att ge mitt projekt uppmärksamhet och kanske få fler intresserade av denna spännande del av vetenskapshistorien.

Nu ser jag fram emot att få återse Tornedalen, höra intressanta föreläsningar, göra bra intervjuer och besöka de mätpunkter jag inte hann med förra gången!

Länkar till texten

• Kukkolaforsen tipsar om den världsarvsklassade mätpunkten på berget Perävaara, det första jag läste om gradmätningar.
• Maupertuis-stiftelsens fina webbplats med en otroligt bra, interaktiv utflyktsguide till Maupertuis-expeditionens triangelkedja, samt mycket information om gradmätningarna.
• På sidan Så jobbar jag med AI berättar jag om hur jag använder AI som researchassistent, och här finns även en presentation av det projektarbete jag gjorde på kursen AI-driven journalistik och medieproduktion.
• På sidan Artiklar finns den artikel jag sålde till Aftonbladet-bilagan Upplev Sverige.