Tornedalen
En älvdal för triangulering
Geografiskt och kulturellt
Tornedalen är ett geografiskt område som omfattar Torneälvens avrinningsområde, det vill säga älvdalarna längs med Torne och Muonio älvar.
Tornedalen är också ett kulturområde. Det finns tidiga lämningar från samisk befolkning, och från 1000-talet började Tornedalen koloniseras av en finsk befolkning. Från slutet av 1400-talet fanns kristendomen i Tornedalen och området blev en del av det svenska kungariket.
Tornedalingarna talade dock finska, samerna talade samiska och borgarna i Torneå och myndighetspersonal talade svenska. Från medeltiden bedrevs handel i nedre Tornedalen med resande från öster, väster och söder, så det har länge varit ett område där olika folk har mötts.
Karta: © OpenStreetMap contributors. Avrinningsområde: Vattenmyndigheterna/Lantmäteriet, via Wikimedia Commons. Bearbetning: Eva Sahlström. [Fullständig källinformation och licenser]
Klyvningen av Tornedalen
Vid den första gradmätningsexpeditionen 1736–1737 sträckte sig landskapet Västerbotten in i det som idag kallas Norrbotten samt en bit in i dagens Finland – på den här kartan från 1795 är Västerbotten markerat med ljust gult och de svenska lappmarkerna med rosa och grönt.
Hela Tornedalen hörde alltså till det egentliga Sverige, men när Sverige förlorade kriget mot Ryssland 1809 miste vi Finland, och delar av Tornedalen. Gränsen drogs rakt genom kulturområdet, längs med Torne, Muonio och Könkämä älvar.
Torneälven hade varit den sammanhållande länken i ett område med få vägar – vid den första gradmätningsexpeditionen var landet väglöst norr om Torneå och det var på älven som man tog sig fram, med båt sommartid och på isen vintertid. Byarna låg på båda sidor om älven – vilket syns ännu idag då de flesta byar har en svensk och en finsk motsvarighet.
Charta öfver Wästerbottn och Svenske Lappmarcken [Fullständig källinformation]
Dagens Tornedalen
Idag ingår svenska delen av Tornedalen i länet Norrbotten, och i landskapen Norrbotten och Lappland. Den finska delen ingår i finska Lappland. Kommunerna i den svenska delen är Kiruna, Gällivare, Pajala, Övertorneå och Haparanda. Kommunerna i den finska delen är Enontekis, Muonio, Kolari, Pello, Ylitornio (Övertorneå) och Tornio (Torneå).
Den tornedalska kulturen lever kvar på båda sidor gränsen, liksom språket. Det kallades i Sverige tidigare tornedalsfinska, men benämns idag meänkieli. I Finland ses det som en dialekt, medan det har fått status som minoritetsspråk i Sverige. Talarna påverkas av respektive lands standardvarianter, så på finska sidan använder man vissa typiskt finska ord när man på svenska sidan har lånat in ordet från svenskan.
I Sverige har tornedalingar status som minoritetsfolk. Sedan 1990-talet identifierar sig en del tornedalingar som kväner eller lantalaiset, men det finns ingen tydlig definition mellan tornedalingar, kväner och lantalaiset.
Gränsen mellan Sverige och Finland är idag mycket tunn, och Haparanda och Torneå har växt samman. Tornedalen har en gemensam gulvitblå flagga, och man understryker gärna gemenskapen över den gräns som kallas världens fredligaste.
Tornedalens kommuner [Fullständig källinformation]
Bokens fokus
I min bok fokuserar jag på nedre Tornedalen, huvudsakligen meridiangraden mellan Torneå/Haparanda och Pello – alltså den del som Maupertuis expedition mätte.
Den här kartan kommer från Réginald Outhiers reseberättelse Journal från en resa i Norden år 1736–1737. När Maupertuis expedition kom till Tornedalen fanns det ingen exakt karta över området, men Outhier var inte bara abbé och expeditionens själasörjare utan även kartograf. I Tornedalen och under resan till och från ritade han flera olika kartor.
Eftersom Outhier var fransman är hans karta på franska, men han fick troligen hjälp med att stava ortsnamnen av den tornedalska tolken Anders Hellant eftersom stavningen oftast överensstämmer med den Hellant använder i översättningen av Maupertuis bok Jordens figur.
Utöver mätpunkterna har Outhier skrivit ut namnen på de platser han nämner i sin reseskildring, och några till. Det är nog ingen slump att han så nogsamt har noterat alla forsarna (cataracte på kartan). Det var på älven de transporterade sig och vid varje fors motströms fick de gå ur båtarna och ta sig fram på land. Medströms gick de ibland ur och ibland for de med i en dåtida form av forsränning.
Carte du Fleuve de Tornéa [Fullständig källinformation]