När du vill uttrycka att något hände tidigare än den för­flutna tid­punkt du skriver om använder du pluskvamperfekt – åtmin­stone en sund. (Foto: Adobe Stock, delvis AI-genererat)

Pluskvamperfekt uttrycker för­fluten tid i för­fluten tid – men inte under för lång tid. Efter en stund över­går vi gärna till preteritum.

I svenska ut­trycker vi tid genom att tidsböja verb i nu-form eller då-form, presens respektive preteritum.

Presens: Vi böjer verb.

Preteritum: Vi böjde verb.

Men skriver du en text vill du dock ibland ut­trycka att en händelse har inträffat före textens tid­punkt. Då använder du hjälp­verbet ha plus verbets supinum­form, den form som slutar på -t: böjt.

Om textens tid­punkt är nutid använder vi tempus­formen perfekt, det vill säga vi böjer hjälp­verbet i presens:

Vi har böjt verb hela för­middagen, men nu i efter­middag ska vi träna på substantiv.

Om textens tid­punkt är dåtid använder vi istället pluskvamperfekt, då vi böjer hjälp­verbet i preteritum:

Vi hade böjt verb hela för­middagen, men under efter­middagen tränade vi på substantiv.

Det låter ju enkelt, eller hur? Om det handlar om för­fluten tid i för­fluten tid, då ska du använda pluskvamperfekt.

Men eftersom det är språk det handlar om är det inte så enkelt.

I svenska använder vi nämligen inte så gärna pluskvamperfekt, eftersom det känns otympligt med långa avsnitt med den tempus­formen:

Anna satt och solade i träd­gården. Hon tänkte på hur hon som barn hade solat i en annan träd­gård med sin mamma. Hennes mamma hade brukat smörja in sig med sol­kräm med solskydds­faktor 3.
– När vi åker till Spanien ska vi ha kräm med faktor 6, hade hennes mamma sagt en gång.
– Oj, då kommer vi ju inte att bli bruna alls! hade Anna utbrustit.
– Nej, det är jag orolig för, men Berit säger att man måste ha hög sol­skydds­faktor i Spanien, hade hennes mamma svarat.
Anna tyckte att det var lustigt att tänka tillbaka på den konversa­tionen med tanke på att hon aldrig använde sol­kräm med sol­skydds­faktor under 30 nuförtiden.

Här känns det väldigt klumpigt med alla hade. Det räcker att använda hade en gång för att tala om för läsaren att det blir en tillbaka­blick och sedan åter­gå till preteritum. Ord som en gång eller då kan poängtera att det handlar om Annas dåtid medan tänkte till­baka och nuförtiden visar när det handlar om hennes nutid:

Anna satt och solade i träd­gården. Hon tänkte på hur hon som barn hade brukat sitta i en annan träd­gård med sin mamma. Hennes mamma brukade smörja in sig med sol­kräm med sol­skydds­faktor 3.
När vi åker till Spanien ska vi ha kräm med faktor 6, sa hennes mamma en gång.
– Oj, då kommer vi ju inte att bli bruna alls! utbrast Anna då.
– Nej, det är jag orolig för, men Berit säger att man måste ha hög sol­skydds­faktor i Spanien, hade hennes mamma svarat.
Anna tyckte att det var lustigt att tänka tillbaka på den konversa­tionen med tanke på att hon aldrig använde sol­kräm med sol­skydds­faktor under 30 nuförtiden.

Det är svårt att sätta upp bestämda regler om hur många meningar du ska skriva i pluskvamperfekt innan du över­går till preteritum, utan du får känna efter vad som låter bra och känns störnings­fritt när du läser. I det här exemplet använde jag till exempel pluskvamperfekt i den sista anförings­satsen helt enkelt för att det kändes bra.

Ibland behöver du inte använda pluskvamperfekt alls. Här är ett exempel från en text skriven i preteritum där karaktären påminner om något som hänt i hans dåtid:

Han påminde om att det hade varit just så landet hade dragits in i världs­kriget 1917.

Men den här meningen blir faktiskt bättre med bara preteritum:

Han påminde om att det var just så landet drogs in i världs­kriget 1917.

Mer från mig om tempusformer

Fler inlägg

• Varför preteritum? – kanske du fick lära dig i skolan att kalla dåtids­formen för imper­fekt, men här får du veta varför vi använder benäm­ningen preteritum idag.
• Spännande skriva i presens – nutidsformen presens som även kan uttrycka framtid – och dåtid.

Snabba skrivtips från Evas skrivskola

• Höj tempot med historiskt presens.
• Alla skrivtips om böjningsformer.

Skrivbrevet från Evas skrivskola

• Berätta om dåtid i nutid, nr 11/2020

Mer läsning om pluskvamperfekt

• Språkrådet berättar om supinum, perfekt och pluskvamperfekt, med en länk till ännu ett språkråd om man kan utelämnade hjälpverbet ha i bisatser.
• Wikipedias artikel om pluskvamperfekt.