Har du ett efternamn med anknytning till naturen? Ja, då har du något gemensamt med över en tredjedel av svenskarna – och chansen är större att du bor i norra än i södra Sverige.
Eftersom de allra vanligaste svenska efternamnen alla slutar på -son är det lätt att tro att det är den vanligaste varianten av svenska efternamn.
Men det är faktiskt bara 2,7 miljoner som bär ett son-namn jämfört med 3,4 miljoner som har ett efternamn där ett eller båda leden anknyter till naturen, som Lindberg, Berg eller Nylund.
Dock är naturefternamnen inte jämnt fördelade över landet: i de sydligaste delarna ligger andelen på runt 20–30 procent och sedan blir naturefternamnen vanligare ju längre norrut man kommer, särskilt längs med östkusten, för att avta allra längst upp i landet mot finska gränsen. I några Norrlandskommuner har hela 60 procent naturefternamn.
Det var när vi började använda efternamn som släktnamn som ärvs under 1500- och 1600-talen som borgarna ville efterlikna adelns namn som ofta valts efter släktens vapensköld (till exempel Lilliehöök).
Borgarna skapade sina namn med inspiration från träd och blommor (Lindberg, Blomkvist) eller så tog de förleden från sin ursprungliga hemort och satte ihop med ett naturord (Bredberg från Bredvik till exempel).
Troligen inspirerades borgarna även av tyska, nederländska och belgiska invandrare vars namn nu har blivit så försvenskade att vi tänker på dem som svenska.
På landsbygden dröjde det dock länge innan man började använda släktnamn. Där skapade man istället efternamn genom att ta faderns förnamn och lägga till -son eller -dotter, ett så kallat patronymikonsystem. Först under andra halvan av 1800-talet började son-namnen användas som släktnamn som ärvdes.
Eftersom så många soldater hette likadant fick de ofta nya namn vid mönstringen, vilket också har bidragit till att vi har så många naturinspirerade efternamn. Namnen hämtades nämligen från egenskaper, militära föremål eller naturen, som Rask, Spjut eller Lind.
Och kanske kommer andelen naturefternamn att bli ännu större. Idag finns det nämligen en stark tendens att välja bort väldigt vanliga efternamn vid giftermål, och de fem namn som oftast väljs bort är alla son-namn.
Eller så blir det helt andra namnkategorier som ökar i antal. Bland de 1,6 miljoner utrikesfödda svenskarna är Mohamed, Ali, Ahmed och Hassan de vanligaste efternamnen. Och om några hundra år kanske vi uppfattar Hassan som ett vanligt och väldigt svenskt efternamn.
Läs mer om svenska efternamn
- De naturliga efternamnen – artikel på SCB:s sajt, bland annat med en karta över naturefternamnens utbredning i Sverige.
- Lär dig mer om personnamn i Sverige – Institutet för språk och folkminnen berättar om namn och namnskick i Sverige i en utförlig kunskapsbank.
- Namnhistoria med rötterna i bondesamhället – Radio Sweden berättar om svenska efternamn.
- Brudpar överger namntradition – artikel på SCB:s sajt om hur det blir allt vanligare att de som gifter sig inte väljer mannens efternamn till båda.
0 kommentarer