Full fart i pulkabacken

Pulkabacken

Idag är åk­brädan det vanlig­aste i pulkabacken.

Så fort det blir den allra minsta lilla snö brukar barn ge sig ut i pulkabacken och åka – ja, vad åker de egent­ligen? Det varierar både över tid och plats.

I en pulka­backe borde man väl rim­ligen åka pulka, men hundra år tidigare kallades samma plats antag­ligen för kälk­backen, ett ord som använts i svenskan sedan 1823.  En kälke är ett for­don med medar som är avsett att fram­föras på snö eller is. Det var ett arbets­fordon som man till exem­pel drog timmer på, men också ett lek­redskap – ordet kälke finns be­lagt i svenskan som tidigast 1525.

Pulkabacken finns inte ens med i SAOB, som skrev om ordet pulka 1955. När jag växte upp på 1970-talet var det dock pulka­backar vi åkte i, och kälk­backarna lever väl idag främst kvar som illa hyvlade ostar.

Och ordet pulka är nog minst lika gammalt som kälke. Det kommer näm­ligen från samiskan och be­tecknar en båt­liknande släde som man trans­porterar per­soner eller saker på. Pulkor i plast var vad vi forsade ned­för backarna med i min barn­dom. Man kunde också åka tefat, runda brickor i metall eller plast. Och var man lyck­ligt lottad hade man en snow­racer.

Snowracer är egent­ligen ett in­registrerat varu­märke, men i stora delar av Sverige är det också be­näm­ningen på en kälke med ratt och en vrid­bar skida, medan man i andra delar av Sverige kallar den för bob och allra längst i norr för ratt­kälke. Denna sprid­ning av be­näm­ningarna kart­lades av ling­visten Mikael Park­vall för några år sedan genom att han under­sökte fre­kvensen av olika be­näm­ningar i blogg­texter.

Idag är det länge sedan snow­racern hade ett exklusivt skimmer, och den är nu snarast det van­ligaste åk­fordonet för små barn som växt ur bebis­pulkan. På för­skolan åker de antag­ligen stjärt­lapp, ett sitt­underlag i plast med ett hand­tag eller åk­madrass, en madrass klädd i stryk­tåligt lastbils­kapell.

Men när dagens barn blir så stora att de går själva till pulkabacken orkar de inte dra sin tunga snow­racer utan går över till åk­brädan, en lätt frigolit­bräda med en eller två upp­sättningar hand­tag be­roende på i vilken längd den är. Den går snabbt ut­för, är lätt att bära upp­för och slår inte sönder kom­pisen när man krockar ihop i ett härligt kaos.

Backen är dock fort­farande en pulka­backe och frågan är om inte åka pulka har blivit en generisk be­nämning för när man åker ned­för en snöig backe sittande på något.

Läs mer om snöleksaker

Permalänk till denna artikel: https://www.sahlstrom.info/sprakliga-funderingar/full-fart-i-pulkabacken/

Lämna ett svar

Din e-postadress blir inte offentlig.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.