Höstdagjämningen i skördetid

Höstdagjämningen

I många kul­turer firar man årets skörd vid höst­dag­jämningen.

Vid höstdagjämningen vänder året åter in i den mörka perioden när nätterna blir längre än dagarna. Det är en tid som firats i många kul­turer då man ofta upp­märk­sammat årets skörd.

Ett halvår efter vår­dag­jämningen tar den ljusa tiden slut när dagarna blir kortare och mörkret blir allt­mer domi­ne­rande. Höstdagjämningen in­faller vid lite olika datum, men i Sverige brukar det vara 22 eller 23 sep­tem­ber. Precis som vid vår­dag­jämningen står solen helt lod­rätt mot ekva­torn vid den här tiden, vilket gör att dag och natt blir lika långa även för oss som bor långt norrut.

Meteorologiskt brukar hösten  vid den här tiden ha kommit till Norr­land, stora delar av Svea­land och det inre av Små­land, men på väst­kusten och i syd­västra Skåne blir det oftast inte höst förrän i mitten av okto­ber.

I det svenska bonde­samhället firade man inte just höst­dag­jämningen, kanske för att man blev fär­dig med skörden vid olika tid­punkter be­roende på var i landet man bodde. Istället blev flera andra kalender­dagar höst­markörer som exempel­vis Bartolo­meus (24 augusti), Matteus (21 september) och Mikael (29 september) –  Mickels­mäss var en av de viktigaste festerna i bonde­samhället.

Men det var en tid då man firade skörde­tidens slut och gick in i höst­bruket, och även slakt är för­knippat till höstens bemärkelse­dagar. Också i andra kul­turer är det här en tid då man firar skörden, till exem­pel den per­siska och kurdiska skörde­festen Mehregan som in­faller vid höstdagjämningen.

I Kina och Japan firas också tiden runt höst­dag­jämningen och i det antika Grek­land firade man höstens in­träde. Kelterna hade två skörde­fester, Lughnasa i början av augusti och Samhain vid all­helgona­helgen.

I nyhednisk tro firas också höstdagjämningen med fokus på skörden och som en för­beredelse för den mörka års­tiden. Asa­troende firar till exem­pel höstblot, och i den ny­hedniska reli­gionen wicca firar man Mabon. Mabon är namnet på en walesisk gud vars kopp­ling till hösten är oklar (och alla wiccaner verkar inte vara eniga om att hög­tiden ska kallas detta).

Som jag redan skrivit om i in­lägget om vår­dag­jämningen är ordet dagjämning troligen en samman­dragning av dag- och natt­jämning, det vill säga att dag och natt är jämn­långa. Dock stämmer detta inte riktigt, eftersom vi räknar solens upp- och ned­gång efter när dess övre rand är över hori­sonten samt att solen får en sken­bart högre höjd när jordens atmos­fär bryter sol­strålningen.

Det innebär att dag och natt är lika långa först några dagar efter höstdagjämningen (och några dagar före vår­dag­jämningen). Men riktigt så noga be­höver man inte vara, och höstdagjämningen är otvivel­aktigt en av årets klassiska vänd­punkter. På engelska an­vänder man den latinska be­nämningen equinox om dag­jämningarna, men vid sidan av autumnal equinox är det van­ligare att säga just autumnal point.

Höstens vändpunkt.

Tidiga inlägg om årstidshändelser

Mer att läsa om höstdagjämningen

 

Permalänk till denna artikel: https://www.sahlstrom.info/kalenderdagar/hostdagjamningen-i-skordetid/

Lämna ett svar

Din e-postadress blir inte offentlig.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.