Maj 25 2016

Direkt anföring med tankstreck

Hur gör man för att visa att man återger vad någon har sagt? Ja, det vanligaste idag är att man använder tankstreck – på tidningsspråk pratminus – för att markera repliker.

I svenskt skriftspråk markerar man direkt anföring – det vill säga när man återger vad någon har sagt – med antingen tankstreck eller citattecken. Tankstreck är det vanligaste idag, och det som används i svenska tidningar. Där man för övrigt kallar det pratminus (minus är den typografiska benämningen på tankstrecket).

Liksom citattecken visar tankstrecket i det här fallet att man återger vad någon sagt, så med undantag av om man skriver skönlitterärt får man inte ändra på formuleringen. Dock redigerar man talspråkliga drag till skriftspråkliga, som att man tar bort utfyllnadsord eller ändrar dom till de eller dem.

När du markerar en direkt anföring med tankstreck ska du se till att du faktiskt använder tankstreck och inte bindestreck. Tankstrecket är lite längre och i svenskt skriftspråk använder man det som i ditt ordbehandlings- eller layoutprogram kallas för kort tankstreck eller en dash (om du inte vet hur du ska få fram tankstrecket se länk nedan till mitt inlägg om tankstreck och bindestreck).

Repliken inleds med ett tankstreck, ett pratminus, som följs av ett mellanslag. Repliken avslutas med ett kommatecken och en anföringsfras som talar om vem som sagt repliken (se 1 i exemplet nedan). Om repliken avslutas med ett frågetecken eller ett utropstecken sätter man inte ut något komma och anföringsfrasen börjar med liten bokstav (2).

Anföringsfrasen kan utelämnas om det är tydligt vem som säger repliken (3).

För varje person som talar gör man nytt stycke och inleder med pratminus. Repliken räknas som ett vanligt stycke, så använder man styckeindrag för styckemarkering gör man det även vid pratminuset.

Man kan även lägga anföringsfrasen före repliken, och då avslutas anföringsfrasen med kolon (4).

Vid kortare repliker kan man lägga en fortsättning på repliken efter anföringsfrasen (5), men ofta är det tydligare att lägga fortsättningen på en ny rad med nytt pratminus. Vid långa repliker skriver man ut nytt pratminus för varje gång man gör nytt stycke, till exempel om man återger en persons berättelse.

Exempel:

(1) – Nu ska jag gå till skolan, sa Wilma.

(2) – Jag vill också gå till skolan! sa Love.

(3) – Nej, du är för liten.

(4) Pappa kom in i rummet och sa:

– Men du kan få följa med och lämna Wilma.

(5) – Det är inte samma sak, sa Love surt. Jag måste ju gå hem igen.

Känner du dig fortfarande osäker på hur du ska göra, kolla fler exempel genom att till exempel titta i tidningar eller böcker. Och se mina länkar nedan för mer läsning.

Mer om tankstreck och direkta anföringar

  • Skiljeteckensboken av Siv Strömquist tar bara väldigt kort upp hur man använder tankstreck vid direkta anföringar, men desto mer om själva tankstrecket.
(Visited 1 185 times, 1 visits today)

Permalänk till denna artikel: http://www.sahlstrom.info/tips-och-rad/direkt-anforing-med-tankstreck/

Kommentera

Your email address will not be published.

Switch to mobile version