Vart tog barndomens färger vägen?

Barndomens färger

Brandgult, gredelint och skärt – eller kanske orange, lila och rosa?

När tappade vi färgernas synonymer? När blev lila bara lila? Skärt bara rosa? Och var det inte synd att vi tappade bort brandgult, som ju är betydligt lättare att böja i skrift än orange?

När jag började lära mina barn färgerna mindes jag när jag själv lärde mig färger under 70-talet – och jag insåg att flera färgord som var helt självklara då eller åtminstone alternativ att använda knappt förekommer idag.

Det allra tydligaste exemplet är ordet skär. Idag är det bara rosa, rosa, rosa (och oerhört mycket mer rosa än på 70-talet – för flickor). Jag lärde mig att rosa var en synonym till skär, men det ordet vi oftast använde var skär. Idag hör jag sällan någon säga skär, annat än möjligen i sammansättningen grisskär.

En annan färgsynonom jag fick lära mig var brandgul. Ett betydligt mer lätthanterligt ord än orange, som bara ställer till med besvär när man ska skriva det i böjd form. Ska man skriva orangt, oranget, orange eller orangefärgat? Oranga, orangea, orange eller orangefärgade?

Med brandgult blir det inga sådana problem, det är ett ord som passar in i det svenska böjningssystemet: brandgul, brandgult, brandgula.

Ordet blev ändå bortglömt, tills någon nyligen startade en sajt och en Facebook-sida till ordets försvar. Det återstår att se om språkbrukarna vill börja använda ordet igen.

Men när hörde du någon benämna ett lila plagg som violett eller gredelint senast? Skulle mina barn förstå varför Tant Gredelin heter så om jag skulle börja läsa Elsa Beskow för dem?

Frågan är väl om något barn hade förstått ordet gredelint ens på 70-talet, om det inte vore för Tant Gredelin. För när jag söker lite i pressdatabaser var det ett ord som redan 1965 användes väldigt lite i tidningstext och de flesta träffarna i pressdatabaserna har med just Tant Gredelin att göra.

Har vi tappat något när de här orden blivit mindre frekventa? Eller utjämnas det av de färgord vi börjat använda som inte hörde till dem en liten flicka fick lära sig i början av 70-talet – aprikos och cerise till exempel?

Länkar för mer information

 

 

Permalänk till denna artikel: http://www.sahlstrom.info/sprakliga-funderingar/vart-tog-barndomens-farger-vagen/

1 kommentar

    • Åsa Gunnstedt on 2013-07-05 at 14:55
    • Svara

    Hej!

    Det är väl i alla fall fritt fram att fortsätta använda gamla ord om man nu tycker att de är bra. Jag gör så i alla fall. Jag är lärare på gymnasiet och jag anser att barnen måste få stöta på de ”gamla” orden. Det räcker ibland att man ger dem en bok att läsa från 60-talet så blir de ofta störda på de för dem främmande ord. När jag använder ord muntligt som de inte förstår brukar jag ofta ge en synonym direkt så att de inte blir helt bortkollrade. Jag tror att mina elever gillar att jag använder främmande ord i bland.

    Hälsningar/ Åsa

Kommentera

Your email address will not be published.

Switch to mobile version