Jul – ett ord med långa traditioner

Jul med gran och klappar

Julgran inomhus var en sed vi tog från Tyskland, julklapp var från början en skämtsam present man anonymt kastade in efter att ha klappat på dörren.

Det svenska jul­firandet är inte enbart ett kristet firande utan ett hop­kok av traditioner med rötter långt bak till hed­niska firanden. Det visar inte minst vårt ord för hög­tiden: jul.

Den här tiden på året en­visas många med att på­stå att vi firar jul för att fira Jesus födelse. Men för­utom att ganska många av oss som firar jul inte är tro­ende kristna är den svenska julen som alla andra traditioner en samman­smältning av en mängd olika tradi­tioner, från olika länder och med rötter i olika kul­turer och reli­gioner.

När de kristna spred sin reli­gion såg de till att för­lägga de kristna hög­tiderna till tid­punkter då det redan firades andra hög­tider. I Rom firade man till exem­pel Saturnalia­festen i slutet av året och i Norden firade man vid vinter­sol­ståndet något som kallades för – jul.

Ordet jul har troligen germanskt ursprung och är besläktat med fornisländskan och fornengelskan. Den ursprungliga betydelsen är okänd, men ordet finns belagt i det gotiska språket (nu utdött).

I ålder­domliga engelska ut­tryck finns det kvar i formen yule eller yuletide, men i de nord­iska språken är det den vanliga be­nämningen på helgen. Och finskan har lånat in det både till juhla som betyder hög­tid eller fest och joulu som betyder just jul.

Men hur an­vänder man ordet jul korrekt i modern svenska? Ja, som alla helg­dagar ska det skrivas gement. Ofta skrivs jul- och nyårs­hälsningar på jul­kort och liknade med versala begynnelse­bokstäver på varje ord vilket har gjort att ord­bilden har fast­nat hos många, men vill du använda ett korrekt svenskt skrift­språk skriver du gement.

Att vi önskar var­andra god jul och gott nytt år men glad påsk och glad midsommar beror inte på något annat än att ut­trycken kon­ventional­iserats och stelnat. Det går bra att önska någon glad jul också – vilket fak­tiskt var van­ligt tidigare i svenskan.

Vi svenskar har dess­utom ytter­ligare konventional­iserat våra jul­hälsningar så att vi säger olika saker under jul- och nyårs­helgernas olika tid­punkter. Under flera år var jag på Ir­land mellan annan­dagen och tretton­helgen och det kändes alltid lika konstigt att folk önskade mig Happy Christmas hela perioden. Jag var ju in­körd med att man önskar god jul, god fort­sättning, gott slut, gott nytt år, god fort­sättning … eller när man nu säger god fort­sättning. Och finns det inte en lite morbid ton i att önska någon gott slut?

Men nu tar bloggen jul­ledigt och jag passar på att önska alla läsare en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Tidigare in­lägg om helg­dagar

Mer att läsa om jul

  • Två artiklar som tar upp julens hedniska bak­grund och hur kristen­domen såg till att anpassa sina vik­tiga händelser till hedniska hög­tider:
    • Julens historia en riktig pr-kupp – debatt­artikel i Svenska Dag­bladet av Patrik Linden­fors och Christer Stur­mark från förbundet Humanisterna.
    • Julen – artikel i Språk­tidningen av Fredrik Lind­ström.
  • Händelser i almanackan/Julafton – Institutet för språk och folk­minnen, som Språk­rådet är en del av, skriver om seder runt jul­afton och en bit ner under Varför heter det jul­afton? kan man läsa om den språk­liga bak­grunden till ordet jul.
  • Jul & nyår – Nordiska museet skriver om hur dagens jul­firande inne­hållit ingre­dienser från alla tider.
  • Ver­saler är stora bok­stäver, gemener är små. Läs mer i Wiki­pedias artikel om versaler.

Permalänk till denna artikel: http://www.sahlstrom.info/sprakliga-funderingar/jul-ett-ord-med-langa-traditioner/

Kommentera

Your email address will not be published.